Willy Brandts liv var som en spännande politisk thriller
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Underligare är kanske att han också står staty i en park uppkallad efter honom ute i Hammarbyhöjden i Stockholm. Men som det mesta här i världen har även det sin förklaring.
Willy Brandt, vilken politisk thriller skulle inte hans liv kunna vara underlag för. Flykting undan nazismen, aktiv i motståndskampen, ett tag rentav korrespondent för vår svenska a-press.
Sen Västberlins borgmästare under det kalla kriget och till slut alltså regeringschef på den tiden det fortfarande hette Västtyskland. Att han också var en kvinnornas man och föll på en spionhistoria, skulle förstås inte göra historien sämre.
Ingen tysk politiker har väl heller varit så beundrad i Sverige som Brandt. Ändå har det förblivit ganska okänt att ett viktigt kapitel i hans liv faktiskt utspelade sig just i Stockholm. Först de allra senaste åren har den perioden, tack vare idogt arbete av en grupp inom ABF Stockholm, fått den uppmärksamhet den förtjänar.
Respekt hos studentvänstern
Att Brandt var radikal i sin ungdom gjorde han ingen hemlighet av. På sjuttiotalet var han också en av de få etablerade politiker som behöll något slags respekt hos studentvänstern.
Men somligt höll han ändå tyst om. En av myterna om sin ungdom, som Brandt själv bidrog till var att det var som politisk flykting han kom till Skandinavien.
I själva verket var han utskickad, som vänstersocialist för att infiltrera norsk socialdemokrati och med Oslo som bas lägga grund för en helt ny socialistisk international. Just i Norge, där arbeiderpartiet hade en radikalare historia än andra s-partier, ansågs jordmånen lämplig för ett sånt försök.
Utvecklingen tog dock en annan väg. Det blev Brandt själv som påverkades i reformistisk riktning. Helt klart var Willy Brandt mera "norsk" än svensk. Hans skandinaviska hade norsk accent, han var gift med norskor, han semestrade regelbundet i Norge och så vidare.
Stockholm som Casablanca
Så väl mottagen i Sverige våren 1940, sen han tvingats fly från Norge, blev han heller inte. Säkerhetspolisen höll koll på honom. Inte heller det neutrala Sverige var någon idyll under kriget.
Genom huvudstaden löpte "en andra front" och det vimlade av politiska flyktingar och spioner. Den berömda filmen med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart kunde nästan lika gärna ha hetat Stockholm, som Casablanca.
Brandt tog starka intryck av såna som Gustav Möller och makarna Myrdal. Att han senare som partiordförande på sjuttiotalet hade djupgående diskussioner med Olof Palme är också omvittnat. Att Sverige också kom att se Brandt som "sin" man i Europa är ganska klart.
Avspänningspolitik österut
Hans avspänningspolitik österut sågs rentav, som en förlängning av traditionell svensk utrikespolitik. Och då spelade det mindre roll att det ändå blev norrmännen, som fick belöna honom med Nobels fredspris...
Och nu finns alltså både en Willy Brandts park, en staty och en minnestavla nära Finn Malmgrens gata där han, mitt i Per Albins folkhem, tillbringade några år på flykt undan nazism och krig.
Sen for han hem och la grunden för fred och försoning.