LEDARE: Visst hör idrott och politik ihop

Oavsett vad man tycker om att Kina fick de olympiska spelen, så måste själva frågan om det var rätt eller fel anses överspelad sedan länge och i synnerhet sedan spelen faktiskt börjat. Det betyder dock inte att den politiska frågan på något sätt är överspelad. Tvärtom, så innebär OS i Peking att sambandet mellan idrott och politik blir tydligare än på mycket länge.
Man måste vara ytterligt naiv för att inte föreställa sig att den kinesiska regimen ser OS som ett gigantiskt propagandatillfälle. Satsningarna på arenor och arrangemang överglänser alla tidigare olympiska spel och Kina har sedan många år stora statliga satsningar på att bli en idrottslig supermakt. Idrott, och i synnerhet OS, är i allra högsta en politisk angelägenhet i Kina.

Tvingats flytta
Det kinesiska synsättet har också gjorts tydligt inför OS. För att bereda plats åt olympiska arenor och hotell och för att snygga till stan i största allmänhet har en och en halv miljon människor tvingats flytta från sina hem. Regimkritiker har arresterats, satts i husarrest eller ombetts lämna Peking inför spelen och även fredliga protester mot Tibetpolitiken har slagits ned brutalt. Övergreppen mot mänskliga rättigheter har ökat inför OS, trots förhoppningarna om att de skulle minska.
Ett av skälen till detta är utan tvekan omvärldens handfallenhet. Den olympiska rörelsen i form av IOK och de nationella olympiska kommittéerna vill ogärna blanda sig i politiska frågor och blir istället medlöpare när de slår ner på protester mot det kinesiska förtrycket. Men strävan att vara "opolitisk" står i tydlig kontrast även till de principer man själv säger ligger till grund för den olympiska rörelsen.

Vackra ord
I IOK:s stadgar anges bland dessa principer "respekt för universella fundamentala etiska principer", "bevarandet av mänsklig värdighet", att diskriminering bland annat på politisk grund är "oförenlig med att tillhöra den olympiska rörelsen" och att idrotten ska utövas i självständiga organisationer.
Försök nu få dessa vackra ord att hänga ihop med jakt på dissidenter, offentliga massrättegångar där folk döms till döden, statliga idrottsskolor, mångåriga fängelsestraff för den som uttalar sig kritiskt och det förtryck som pågår i till exempel Tibet.

Döda glädjen
Inför öppnandet har 127 idrottare, varav tre svenska olympier, krävt en fredlig lösning på Tibetfrågan, yttrandefrihet, slut på dödsstraffet och slut på förföljelse av regimkritiker. Reaktionerna blev blandade, där det också hävdades att protester kan ta död på glädjen och flytta intresset från de idrottsliga prestationerna.
Många aktiva vill istället fokusera endast på sina prestationer på planen. Den inställningen förstärks också av att SOK på sin hemsida inte med ett ord berör mänskliga rättigheter eller demokrati, utan enkom lyfter OS som en idrottslig händelse.

Högre ideal
Förvisso är det möjligt att sätta på skygglapparna och hävda att man enkom åker till Kina för att tävla mot andra länders idrottsmän i sann olympisk anda. Men det är också att bortse från hur Kina självt avser använda spelen och att stillatigande acceptera att man blir en bricka i ett oändligt mycket större spel.
Man behöver inte gå så långt som till att bojkotta spelen, men att som idrottsman göra klart vilka högre ideal man står för, på idrottsplanen och i enskilda intervjuer är mer än bara önskvärt.
Det borde också vara ett krav vi ställer på de människor som i så många andra sammanhang uppfattas som förebilder. OS i Peking bör inte bara bli en idrottslig triumf, utan också ett steg framåt för mänskliga rättigheter i Kina och i övriga världen. Det vore att förverkliga de olympiska idealen på riktig.

Ledare: Visst hör idrott och politik ihop