Vill de ha ett tyst Gotland?
Lars Thomsson (c) sa nej till krav på kollektivavtal och meddelarskydd när kommunen lägger ut verksamhet på entreprenad.
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är många, många miljoner kronor som kommunen handlar för varje år. Sophanteringen, bussarna som kör kollektivtrafiken, skolskjutsarna, färdtjänsten, en hel del särskilda boenden för äldre och njurkliniken på lasarettet. All skolmat, massor av datamaskiner och mycket annat.
Följa kollektivavtalet
Upphandlingspolicyn har diskuterats länge och nu var man nästan eniga. Men socialdemokraterna ville att det skulle stå en formulering, att de företag som får entreprenader av kommunen, ska ha något som liknar kollektivavtal för sina anställda.
Detta ville inte borgerliga gå med på för de menade att det inte är lagligt enligt EG-rätten. Men Björn Jansson (s) menade att det går bra, för han använde den formulering som det borgerligt styrda Örebro använder.
Jag vet inte om det bara var den juridiska aspekt, som centerns kommunalråd Lars Thomssons skyllde på, som var huvudskälet till de borgerligas nej. Om kommunen inte kräver att alla företag som kommunen köper varor och tjänster av följer kollektivavtalet om löner, arbetstider, försäkringar och andra anställningsvillkor för sina anställda, så kan ju skumraskföretag få jobb av kommunen. Förutom att detta är att utnyttja arbetskraften, så är det illojal konkurrens mot alla de företag som följer löneavtalen och är måna om sina anställdas trygghet. Jag vet inte om Thomsson och de borgerliga vill öppna för att kommunen ska sänka sina kostnader genom att kunna anlita oseriösa företag, som struntar i avtalen. Jag hoppas inte det. För det vore ett dumt sätt att handskas med skattebetalarnas pengar och den kommunala service man då köper.
Meddelarfriheten
Den andra stora diskussionspunkten var när socialdemokraterna också krävde att en entreprenör, som får jobbet att sköta en kommunal uppgift, där ska den så kallade meddelarfriheten gälla. I kommunala och statliga företag kan anställda tipsa media om hur det går till på arbetsplatsen.
Vi hade i somras exemplet med en anställd på länsstyrelsen som spelade in vad landshövdingen sa och lämnade det till Radio Gotland. Offentligt anställda har laglig rätt att göra så och det är straffbart att forska i vem det är som tipsat media. Vi hade också i sommar exemplet med hur den privatanställde på Destination Gotland pratade med Radio Gotland efter fartygskrocken. Han fick sedan sparken av rederiet. I privata företag gäller inte samma meddelarskydd.
Inte heller detta vill Lars Thomsson acceptera, utan tyckte det var en så liten detalj att det inte behövde tas med. Eller också tyckte han att det var så stort och konsekvenserna inte var utredda, att frågan inte kunde beslutas på detta fullmäktige.
Munkavle i entrepenader
Det lät som svekskäl för att inte ge de privatanställda samma yttrandefrihet som de kommunanställda har. Som ansvarig för exempelvis äldreomsorg, ligger det i kommunens intresse att de anställda kan tipsa om något är fel. Denna kvalitetssäkring vill uppenbarligen inte Lars Thomsson ha genom att införa kravet på meddelarfrihet vid entreprenader.
Jag tycker debatten visade en skrämmande okunnighet hos kommunpolitikerna om vad meddelarskyddet innebär. Och vilken stor betydelse den har för alla anställda, kvalitetssäkringen av kommunal service utlagd på entreprenad och hanteringen av våra skattepengar.
Många efterlyste utbildning i meddelarskyddets innebörd och det är nog en kurs som snarast bör anordna för inte bara kommunfullmäktiges ledamöter, utan också alla nämndledamöter.