Vilka vill vi ha som politiker?
Jag börjar tröttna på att stå i rampljuset hela tiden. Jag längtar till en annan tillvaro, sa vår svenska EU-kommissionär Margot Wallström på ett spännande seminarium om politiskt ledarskap igår.
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hon menade att man som politikernmåste vara sig själv och ska inte spela någon roll. Samtidigt är det slitsamt och man är populär ena stunden och helt ute nästa stund.
Reagera mer än regera
Tempot är högt och dagens politiker tvingas mer till att reagera på vad som händer och vad media bollar upp. Det handlar mer om att reagera än att regera. Liksom inom näringslivet blir det kortsiktiga vinster som kommer i förgrunden än långsiktiga beslut.
Nova/Opinion som ordnade seminariet, hade fråga 1 000 personer om vilka egenskaper de önskar av politikerna. Högts ligger ärlighet, sedan tydlighet och handlingskraft. De tror att partiledarnas betydelse kommer att öka och att dessa får mer makt att styra sina partier. Och att partiledningarna blir mer lyhörda för opinionen, som redovisas i alla sorters opinionsundersökningar.
Statsvetaren Tommy Möller sa på seminariet att det är högst tio procent av väljarna som har ett starkt politikerförakt. Det är en grupp bland de rika som tycker politiker är korkade och en grupp bland fattiga som vill se ner på politikerna. Men sedan finns en mer eller mindra stark skepsis och ifrågasättande av politikerna. Vilket kan var sunt i en demokrati. Toppolitiker måste vara stryktåliga, ha en god kondition och bra hemmiljö. Väljarna anser att partiledarna drivs av sin övertygelse och av sakargument, när de driver sin politiska frågor. Sedan finns det en klar skillnad i hur media behandlar män och kvinnor.
Alltmer kommer vi att se, att när partierna inte fattar kraften i en del frågor uppstår tillfälliga rörelser. Nu senast integritetsfrågorna runt nedladdning och piratpartiets uppkomst. Tills något parti tar sig an frågan och rörelsen dör.
De nya medierna med bloggar och annat tvingar partiledarna att vara ännu mer lyhörda och ännu snabbare i reaktionen på sin omvärld och vad väljarna tycker.
Vem vill i detta hårda tempo och hårda mediabevakning vara toppolitiker? Det får inte bli de hårdhudade som klarar att vara stryktåliga och som lever av att vara i strålkastarljuset. Då är risken för stor att de tappar närheten till väljarnas vardag.
Det är viktigt med medborgarnas närhet till politikerna, men också att våra politiker har en dräglig och mänsklig tillvaro. Annars vill ingen ställa upp som politiker.