Vilka pengar ska (s) satsa?
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Christer Engelhardt vägrar diskutera det jag faktiskt skriver om, risken att krisen förvärras om vi överdriver dess konsekvenser, och sveper omkring med kvasten och utmålar mig som nånting jag inte känner igen.
Jag har, återigen, aldrig skrivit eller på annat sätt påstått att Gotland inte drabbas av varsel och arbetslöshet eller att det inte skulle vara allvarligt. Det jag vänder mig emot är att oppositionen vill få det att låta som om Gotland är särskilt utsatt, mer drabbat än andra regioner, när det i själva verket är tvärtom.
I alla fall hittills.
I torsdags kom siffror från SKL om kommande underskott som ingen kan blunda för eller hävda går att undvika genom politiska beslut i Gotlands kommun.
Håkan Ericsson anklagar (ekonomen) Eva Nypelius för att inte kunna räkna och det är ju faktiskt stor humor. Detta med anledning av att hon skrev att största delen av besparingarna där 100 barnskötartjänster försvinner görs på grund av de minskade elevantalet i grundskolan. I mina ögon är det Ericsson själv som står för felräkningen. Av de 100 barnskötare som sägs upp inom barn- och utbildningsförvaltningen jobbar 44 inom förskolan. Resten arbetar inom skola och skolbarnomsorg (fritids).
På fritids går barn som går i skolan och förskoleklass, när antalet elever i grundskolan minskar så minskar även trycket på skolbarnomsorgen. Logiskt men för den skull inte mindre smärtsamt för dem som drabbas.
Håkan Ericsson spär också på politikerföraktet när han påstår att barnskötarna "varslats om uppsägning på grund av att de borgerliga inte vill satsa de pengar som behövs".
Vilka pengar det är som ska satsas framgår inte men det kanske kommer ett förtydligande så småningom.
Jag är inte ett dugg förvånad över att politikerföraktet växer när argument som dessas sprids. Är man inte politiskt insatt (och det behöver inte alla vara) och man läser om hyfsat respekterade personer som i samhällsdebatten påstår att besparingarna görs trots att de kunde undvikas blir man ju fundersam över hur de, politikerna, tänker egentligen.
Får man dessutom uppgifter om att det tvärtom är fullt möjligt att satsa på den verksamhet som det ska sparas på, ja då är det inte ett dugg konstigt att man blir förbannad och startar ett uppror.
Oavsett om man sympatiserar med majoriteten eller oppositionen har man rätt till saklig information om förutsättningarna för den kommunala verksamheten.
Och visst, det är fullt möjligt att satsa på barnomsorgen, men då måste man redogöra var pengarna ska tas, vilka det är man ska försämra för. Är de de sjuka, handikappade eller de som behöver stöd via socialtjänsten? Det är dessa grupper och inga andra man har att "spela med".
Man kan höja skatten också. I dagsläget skulle vi behöva höja den med flera kronor bara för att behålla dagens nivå.
Så visst går det, men då får man också vara ärlig med vilka alternativ man har i bakfickan och inte låtsas som det går att undvika kris och besparingar utan några större konsekvenser.
Detta är realiteter som politikerna måste ha i beaktande oavsett om man sitter vid makten eller inte. Man måste kunna få ihop ekvationen, den går inte att bygga på visioner eller drömmar om den bästa av världar.
Jag hoppas verkligen inte att jag också bidrar till att sprida myter och en snedvriden bild av den demokratiska processen, även om min verklighet är vinklad utifrån min politiska övertygelse.