Viktigt värna hyresrätt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och faktiskt, det finns många som hellre väljer hyresrätten framför att äga sin bostad.
Dilemmat är att det inte finns någon marknad för hyresrätten. Den har historiskt subventionerats av staten för att trygga ett hyfsat billigt boende för den del av befolkningen som vill eller måste bo i hyresrätt.
När subventionerna togs bort, minskade byggandet drastiskt och istället byggde man studentlägenheter som aldrig förr eftersom det var dessa bostäder som då istället var ekonomiskt fördelaktigt att bygga.
Efter studentlägenhetsboomen kom en trend att bygga seniorboende.
Alla subventioner är knutna till att bostäderna under ett visst antal år inte får användas till annat än de är byggda för. Studentlägenheterna får alltså hellre stå tomma än bebos av en icke studerande.
Under lång tid var det politiskt korrekt att kritisera och fördöma satsningarna i Miljonprogrammet. "Hur kunde man bygga dessa komplex som var som gjorda för att skapa problem?".
Men problemen sitter knappast i huskropparna utan i samhällets sammansättning i övrigt och i dag är många miljonprogramsområden rustade och trevliga att vistas i.
Ta en stund och ströva omkring i Bogen 1 till exempel. Här har man med enkla medel skapat ett synnerligen trivsamt område som känns hemtrevligt och levande.
De nya bostadsområden som byggs i dag är till förväxling lika och inte särskilt trivsamma. Fyrkantiga lådor på rad eller i kvadrat vart man ser. Inte ett skymt syns av det boende som är störst efterfrågan på, nämligen radhusboende, som exempelvis Gotlandshems kvarter vid Myrstigen i södra Visby. Där krävs det upp emot tio års köande för att ens komma ifråga för att flytta in.
Socialdemokraternas förslag att lagstifta om ett kommunalt ansvar att se till att det finns hyresrätter till framför allt unga och invandrare är därför ett förslag som tål att diskuteras.
Däremot bör vi sluta att bygga in segregation i den fysiska planeringen genom att öronmärka boende till "unga", "studenter", "seniorer", "barnfamiljer" och annat. Det är dessa mönster som skapar problem, inte hur husen ser ut.