Vem äger vägpriser?
2005 uppvaktade kommun och län, Jan Lundgren och Marianne Samuelsson, infrastrukturminister Ulrica Messing om lägre färjepriser. Är det dags igen för att få vägpriser?
Foto: Bengt Zettergren
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Därför är vägpriser en verkligt viktig fråga för tillväxten på Gotland och inte bara en transportfråga. Om nu Maud Olsson äger frågan i regeringen, vem äger frågan på Gotland? Vem är det som äger ansvaret och de största möjligheterna att driva frågan på Gotland? Med all respekt för vägprisgruppens förmåga och insatser, så tror jag inte deras kraft räcker. Frågan är då om kommunledningen med Eva Nypelius i spetsen känner, att de äger frågan om vägpriser på Gotland?
Tror Eva Nypelius att det är rätt och riktigt att sänka priserna på våra snabbfärjor? Är det en viktig fråga att biljettpriserna på båtarna för fastlänningar lika väl som för gotlänningar, sänks och inte höjs? Vilken betydelse fäster Eva Nypelius vid sänkta eller höjda priser på båtarna?
Vi såg ju vilken mobilisering det blev 2005, när det var en hotande prishöjning på minst 30 procent. Den lyckades vi stoppa med gemensam kraft från Gotland och med hjälp av dåvarande infrastrukturminister Ulrica Messing(s). Tänker Eva Nypelius vänta till nästa år, när den 30-procentiga prishöjningen kommer? Eller finns tankar hos kommunledningen att nu dra igång en hård och intensiv lobbningskampanj för att bearbeta Maud Olofsson? Så att det i höstens statsbudget finns pengar till vägpriser på våra båtar?
2005 gick kommun och län och resten av Gotland hand i hand och lyckades. Kommer kommunledningen visa att kommunen har det regionalpolitiska utvecklingsansvaret, som den region vi vill vara, och ta initiativet att kräva vägpriser? Äger kommunledningen på Gotland frågan om vägpriser?