Dessa blir underorgan till Vattenmyndigheten och tanken är att de skall vara en samverkansform med olika berörda aktörer som jord- och skogsbruk, enskilda avloppsföretag, dikningsföretag, fiskevård och kommunen. Arbetsuppgifterna kan bestå i att upprätta förslag på realistiska åtgärdsprogram, fånga upp lokala idéer och föra ut information. Ett av länsstyrelsens mål är till exempel att "hålla kvar vattnet längre i landskapet".
En grupp som inte får glömmas bort i samanhanget är alla de vattenkonsumenter som är anslutna till det kommunala vattenledningsnätet. De har naturligtvis inte så stora möjligheter att påverka själva produktionen av sitt vatten, men däremot konsumtionsmängden. Vi har nämligen hittills varit vana vid att ha obegränsad tillgång till rent dricksvatten. Förbrukningen är flera hundra liter om dygnet per person, men då använder vi också ohämmat rent dricksvatten - klassat som livsmedel - till biltvättar, bevattning, industriprocesser med mera.
Mycket anmärkningsvärt och märkligt är det också att den gotländska kalkindustrin tillåts att pumpa ut miljontals kubikmeter grundvatten från kalkbrotten direkt ut i havet. Nog borde detta vatten kunna renas och användas till bevattning, industriprocesser, biltvättar och annat. Dessutom kan man förvånas över att det ständigt beviljas bygglov för nya fastigheter i områden med konstant vattenbrist.
Det är dags att skrida från ord till handling men det brådskar, för vad innebär ett framtida samhälle utan tillgång till det livsviktiga vattnet? Därför måste alla innovativa krafter uppmuntras till att hitta vettiga lösningar och här kan de lokala Vattenråden spela en viktig roll.