Värna en guldklimp
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag förstår att de borgerliga och centern känner sig väldigt obekväma, nu när det inte är politisk enighet om att bebygga västra sidan av Toftavägen. Det förvånar mig med vilken frenesi de angriper socialdemokraterna för att de inte tycker som centerpartiet.
Beror det på att centern och kommunalrådet Lars Thomsson är rädda för att hans plan inte går igenom kommunfullmäktige? Är det borgerliga blocket splittrat i denna fråga? Kommer några att rösta på socialdemokraterna, så det inte blir 36-35 enligt Thomssons förslag?
Jag har tidigare tyckt att Hällarna ska bebyggas. Men skam den som inte kan ändra sig för sakskäl och folkopinioner. Jag har varit med och diskuterat och mött olika människor, inte bara socialdemokrater, och då insett att det i nuläget inte finns någon anledning att bebygga Hällarna på västra sidan om Toftavägen. Jag tycker, att efter många diskussioner med många, som jag tycker vederhäftiga människor, att det bästa sättet vi nu kan ta väl vara på den guldklimp som Hällarna utgör, är att göra området tillgängligt för alla, som det vackra frilufts- och rekreationsområde det är i Visbys närhet. Det innebär att området måste göras tillgänglig för alla, även de som inte har friska ben att vandra runt där.
Jag tycker jag varit tydlig med alternativet. De bostäder som byggs på östra sidan om Toftavägen bör bli högre hus. Och framför allt att de blir ekologiska hus med främsta miljöteknik helt och hållet.
Eva Bofride ojar sig över mina skrivningar om arenahallen. Kom ihåg att det är de borgerliga och centerpartiet, som i flera valrörelser lovat idrotten en arenahall. Och lurat idrotten att jobba fram arenahallsprojektet. Socialdemokraterna har aldrig lovat någon gigantisk arenahall med en ännu större asfalterad parkeringsplats på Hällarnas nordligaste ände.
Jag konstaterar att den i början frifräsige Eva Bofride nu gått in i fållan som partimegafon för centerpartiet och går deras ärenden genom att angripa mig. Jag tar mig dock friheten att tycka vad jag vill och att ändra åsikt, om jag blir övertygad om skälen för att inte i nuläget bebygga västra sidan av Toftavägen. Nu kan den fortsatta planprocessen diskuteras utifrån två olika alternativ. Det är väl en styrka för demokratin, Eva Bofride?