Varför måste du veta min sexualitet?
Stockholm Pride spirar av stolthet. För att få världen mer öppen måste vi slå sönder heteronormen.
Foto: ERIK ABEL / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag gör här en personlig betraktelse av heteronormativiteten och hur den påverkar mig och min omgivning.
Jag gör två saker som går emot heteronormen och som är oerhört provocerande.
För det första berättar jag inte alltid vilken sexualitet jag har. Det gör människor väldigt osäkra och de vet inte hur de ska förhålla sig, och de frågar flera gånger.
Jag tror inte att det skulle spela så stor roll om jag sa att jag var homo, bi, hetero, queer eller något annat. Det är ovetskapen som gör människor osäkra. Varför är det så viktigt att veta vad andra människor har för sexualitet? Det finns en massa andra saker som vi inte vet om de som finns omkring oss.
Kanske är osäkerhet så provocerande för att det då inte går att placera in den personen i ett fack och dra slutsatser om hur den är och hur den lever. Men, det har inget samband. Min sexualitet säger ingenting om hur jag lever eller vad jag har för åsikter.
Kan inte vara öppna
Fortfarande har jag vänner som inte kan vara öppna med sin sexualitet för att heteronormen är allt för given och svår att komma igenom.
I början av sommaren satt jag och pratade med Victor som jag känner ytligt. Han säger någonting om sin sambo utan att säga namn eller något annat som avslöjar vilket kön personen har. När jag efter en stund kommer in på sambon så säger jag "han/hon" därför att jag helt enkelt inte vet vad personen har för kön. Victor hoppar upp och kramar om mig,
- Tack så mycket! Du är den första som inte förutsatt att det var en kvinna, säger han.
Det är så väldigt viktigt att vi inte går in med förutfattade meningar om människor och deras liv. Det är först när vi inte förutsätter en massa saker om andra människor, som vi tar varandra på allvar och kan lära känna varandra.
Men allt för ofta är vi fast i heteronormativiteten. Vi talar om föräldrar som mamma och pappa, utan att ha en aning om vilka föräldrarna faktiskt är. Heteronormen gör att vi utgår från att killar har flickvänner och vice versa.
Att ständigt få frågan om partner som en könsbunden fråga gör att några av mina vänner inte berättar om sina partners på jobbet. Det blir för jobbigt att förklara och svara på alla frågor. Istället säger Magda ingenting när de andra pratar om sina förhållanden och vad de gjort på helgen. Men det är förstås att inte vara sig själv, en begränsning.
Vill inte ha barn
Det andra som jag gör som är så provocerande är att säga att jag inte vill ha några barn. Att som kvinna inte vilja skaffa barn och inte känna någon längtan efter egna bebisar gör att jag ständigt blir ifrågasatt. Den vanligaste kommentaren jag får höra är att jag kommer att ändra mig. Men nu är jag faktiskt 30 år och har ännu inte ändrat mig, det kanske är dags att ta mig på allvar?
Det ingår liksom i hela genuskodningen att bli mamma. Vi, kvinnor kan göra precis vad vi vill, välja vilket yrke som, göra vad vi vill med våra pengar och resa hur vi vill. Men om man inte vill uppfylla modersrollen, då betraktas man inte som en riktig kvinna.
Tanken på gravidmagar, amning och förlossningar får mig bara att må illa och känna olust. De som drömmer om det får gärna göra det, men tvinga inte in mig i drömmarna! Kvinna och mamma är inte samma sak.
Nej, hjälp till att slå sönder heteronormen så kan vi alla leva lite friare!