Vårens ljus är nu på väg att ta över
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Ofta om vårarna
tar jag vägen hem
längs med sjön - eller havet
som fastlänningarna säjer.
Över den dåliga bron först då,
sen brukar jag stanna och titta
på vårfåglarna,
hur många som har kommit nya
sen gårdagen.
Så förbi Gråstäde,
fiskeläget du vet
och som Marianne
har gjort en oljemålning av
hon som så många andra.
Sen far jag förbi Saxen,
tittar på Svarte Stajnar
och om det är lugnt nog
så att vi
kan gå ut med båten tro
och lägga nät senare om kvällen.
Har jag tur
ser jag vråkarna från Ahr
segla genom soldiset."
Att vistas vid sjön och på stranden är skönt alla årstider och på Gotland är det aldrig långt till sjön och den obrutna horisontlinjen.
Folktalarna
Var tog alla folktalarna vägen? Ja, det är en fråga som jag brukar fundera över och i synnerhet om jag bevistar något möte där det känns som rena orgierna i videokanoner, bildspel, dataanimationer och allt vad det heter. Numera finns det nästan inga talare som klarar sig utan denna moderna teknik, men ibland känns det som de trots alla hjälpmedel ändå inte riktigt lyckas entusiasmera åhörarna.
Nu skall man inte hemfalla åt den slitna klyschan "det var bättre förr", men just på talarområdet var det nog ibland så. Jag minns till exempel när jag förr som ombudsman i centern hämtade riksdagsledamöter, ministrar och andra medverkande vid flyget för skjuts till olika möten runtom på Gotland. En del av dessa hade klottrat ner några punkter på en skrynklig lapp eller servett och kunde sedan fånga en fullsatt bygdegård under en hel timme med verkliga "brandtal". Det kallar jag folktalare!
Men var finns de nu? Vissa företeelser brukar gå runt i cirklar under ett antal år och vem vet, om några år kanske tekniken är på utgående och det talade ordet åter dominerar och fängslar. Hoppas kan man alltid.
Trevlig helg!