Vårdnadsbidrag på Gotland?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
78 svenska kommuner har beslutat om vårdnadsbidrag, men inte Gotlands kommun. Det är en ren kostnad för kommunen, staten bidrar inte.
Här finns en knivskarp ideologisk skillnad. Inga socialdemokratiskt styrda kommuner betalar ut vårdnadsbidrag. Fast i verkligheten skulle jag tro att skillnaderna går tvärs över partigränserna.
Liberala feminister säger säkert högljutt nej till denna "kvinnofälla". Och nog skulle kvinnor med flera små barn tacksamt ta emot lite avlastning, även om de annars röstar vänster.
Få fäder hemma
Den här frågan ser helt olika ut, beroende på från vilket håll man tittar. Ingen kan väl förneka att små barn behöver sina föräldrar.
Den som jobbar heltid får knappt se barnen vakna på hela arbetsveckan. Jag har sett mammor sträva iväg med ett barn fram och ett bak på cykeln, tidigt på morgon. Inte är det värdigt ett välfärdssamhälle.
Men ur kvinnans synpunkt ser det helt annorlunda ut. Hon har utbildat sig för ett yrkesarbete, hon vill utvecklas i det, likaväl som barnafadern. Väldigt få män skulle stanna hemma de tio år det tar innan tre barn är över tre år. Kvinnan som gör det, kanske med glädje, hon är sen nästan hopplöst efter i sin yrkesutveckling. För henne handlar det då om att ha en pålitlig man med hyfsade inkomster.
Man kan inte påstå, att det här är en ekonomisk fråga. Med dagens heltidslöner kan en familj leva på en lön, plus barnbidrag och kanske hyresbidrag. Lite får man dra ner på anspråken.
Man kan tycka att det inte är rimligt att samhället skall betala föräldrar för att ta hand om sina egna barn. Men folk får inte barn bara för sitt höga nöjes skull.
Även om barn är livets glädje. Samhället måste ha barn, nya människor som skall ta över en dag. Visst vill vi ge dem bästa möjliga uppväxt.
Sex timmars arbetsdag?
Socialdemokrater säger alltså nej till vårdnadsbidrag. Betyder det att alla är nöjda som det är? Jag tror inte det.
På 90-talet jobbade s-kvinnor hårt för 6-timmars arbetsdag. Just för att avlasta både pappor och mammor. Om jag förstått rätt, var det LO som vägrade ställa upp på det kravet, eftersom man inte skulle kunna driva igenom oförändrade löner med så stor sänkning av arbetstiden. Nu hörs kravet nästan inte ens från vänsterpartiet. Den som varit heltidsarbetande kvinna med tre små barn, kan inte avfärda den här frågan så enkelt.
Ändå var det för mig i den grå forntiden, när det fanns flickor som slutat skolan vid 16 år och som tog ett år som barnflicka. De var en välsignelse.
Vi kunde lugnt lämna barnen i sina sängar och veta att de fick mat och omvårdnad tills vi kom hem igen. Flickan var naturligtvis mycket lågavlönad - men det var inte svart!
Lugn uppväxt med föräldrar
Jag vill att kvinnor skall kunna utbilda sig, arbeta i ett yrke, utvecklas och "göra karriär" på samma villkor som män. Och jag vill att små barn skall ha en trygg och lugn uppväxt med föräldrar, som orkar både ta hand om dem och glädja sig åt dem.
Jag kan inte se att dagens samhälle ger någon av de möjligheterna fullt ut. Kvinnor stressas över förmågan. Det är för mycket för små barn att vara i stora grupper åtta timmar om dagen.
Låt inte den här frågan stanna i ett ställningskrig mellan höger och vänster! I ett rikt samhälle som vårt måste det finnas fler idéer än de vi nu ser i debatten.
Lite mer resurser skulle kunna föras över från den välbeställda medelåldern till arbetstyngda och ekonomiskt pressade småbarnsföräldrar.