Vården måste fungera
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På Dagens Nyheters debattsida i onsdags presenterade experterna i rättsspykiatri Henrik Belfrage och Göran Fransson dessutom skrämmande fakta. De menar att psykiatrin inte vågar diagnostisera de värsta fallen då de själva hamnar i personens skottglugg. De exemplifierar med den man som nyligen sköt en polisman till döds och skadade två andra. De säger att de redan 1999 diagnostiserade mannen som allvarligt psykiskt sjuk men han dömdes ändå inte till vård utan till fängelse. Därmed utsatte de sig själva för en betydande risk och menar att de av rädsla kommer avstå från att diagnostisera svårt sjuka människor i framtiden.Det är något ruttet i vårt land. För ett par somrar sen körde en man på mängder av människor i Gamla Stan. Detta därför att röster i hans huvud sa åt honom att svänga in på den turisttäta Västerlånggatan. Pengar till psykisk vård saknas, vilket gör att diagnoser inte följs upp vilket gör att de som ställer diagnoser drar sig för att ställa dem. Ett moment 22 som faktiskt bara landstingspolitiker kan göra något åt.Förändringar bidrar
Visst, den omtalade psykiatrireformen är en av bovarna i dramat. På 1960-talet var de flesta mentalsjukhus att jämföra med Gökboet där vården bestod av inspärrning och i de värsta fallen lobotomering. 1995 tog kommunerna över ansvaret för den psykiatriska öppenvården. Tanken var att ingen skulle spärras in på psykiatrisk klinik utan genom social omsorg och utveckling av den psykiatriska öppenvården skulle de klara sig i samhället. Tanken är fin men i praktiken blir det farligt - särskilt som pengar tycks saknas för att genomföra satsningarna på öppenvården.Anna Lindhs mördare var känd av psykiatrin. Mannen med rösterna i huvudet i Gamla Stan var känd. Den som sköt poliser var diagnostiserad redan för åtta år sedan. Visserligen går det aldrig att skapa ett helt riskfritt samhälle - i ett sådant vill inte någon leva - men det borde gå att vara uppmärksam på de sjuka människor vi känner till. Vårda dem så att både de och vi andra skyddas från deras sjukdom.