Var P18 värt priset?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
P18 skulle läggas ner.
Den sista delen av operativa försvaret av Gotland skulle dras tillbaka.
Då var försvarsomställningen mest en fråga om regionalpolitik och arbetstillfällen. Själva syftet med försvaret var en diffus och för många högst teoretisk fråga.
Hotet om invasion var så långt borta och dagens hotbild såg helt annorlunda ut och därför måste Försvarsmakten anpassa sig till det nya läget.
En ganska rimlig bedömning.
Nu har läget i Kaukasus och andra oroshärdar i vår omvärld fått oss att omvärdera läget. Igen.
Man kan i efterhand fråga sig om den ekonomiska besparing svenska staten gjorde på att lägga ner den sista delen av försvaret på Gotland var värd sitt pris.
En debatt förs nu mellan överste Bo Pellnäs, säkerhetspolitisk kommentator, och försvarsminister Sten Tolgfors (m) på svd.se. Pellnäs anser att det måste finnas militär närvaro på Gotland medan Tolgfors menar att de snabbt uppblossande och dito övergående krigen, som just det i Georgien, visar att Sverige valt rätt väg med ett flexibelt insatsförsvar.
I går skickade också landshövding Marianne Samuelsson och kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius (c) ett brev till statsministern för att vädja om att de sista delarna av försvarets närvaro på Gotland ska bibehållas.
Det finns säkert fog för besinning kring det som händer i och kring Ryssland. Men nog är det lättare att besinna sig när man sitter på fast land med starkt gränsskydd än på en av försvaret övergiven ö mitt i Östersjön?