Var det värt priset, fp?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En fråga jag ställer mig är: varför var det så viktigt att sparka en trotjänare som själv sagt att det här var hans sista period som folkvald? Hade Bror Lindahl så enormt, och dåligt, inflytande i folkparitet på Gotland att han måste sparkas ut ur organisationen?
Förvisso inte, eftersom halva partiet stod på Lindahls sida.
Detta visste valberedningen om före årsmötet, ändå valde den att dra det hela till sin spets, offra partiet, offra tre mandat i fullmäktige och kanske till och med offra den politiska majoriteten på Gotland, allt för en intern maktstrid.
Grattis.
Nu återstår att se vad Bror Lindahl, Mats-Ola Rödén och Amy Öberg tänker göra av sina mandat för resten av mandatperioden.
Förhoppningsvis har redan Alliansen i kommunfullmäktige haft kontakter och inlett planer för hur man ska lägga upp det kommande politiska arbetet. De tre kommer att vara "fria liberaler" och sannolikt inte sätta Alliansen på spel vilket ju löser ett problem. Ett annat problem är hur Allians för Gotland ska kunna ha förtroende och tillit till det kvarvarande, formella, folkpartiet.
Folkpartiet får naturligtvis välja vilken styrelse de vill. Helt klart anser halva partiet att det behövdes en "utrensning" och orsakerna till detta är en partiangelägenhet men resultatet och konsekvenserna blir större än så.
Folkpartiet har fyra mandat i fullmäktige, tre är nu avhoppare och den folkpartistiska partigruppen i öns högsta beslutande församling består alltså numer av en person, Sven Bosarfve.
Den politiska majoriteten är bräcklig och består av endast ett mandat. Med tre liberala "vildar" blir det en spännande situation framöver.
Frågan är om det är en spänning vi vill ha och om det var detta alla som röstade på folkpartiet tänkte sig i valet 2006?