Vänstervågen 68 var en riktig framgångsvåg
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Flera av frågorna han ställer har ju historien redan besvarat. Och vad den ekonomiska demokratin beträffar håller jag alldeles med honom: Det är för tyst.
Fast hur var det nu med löntagarfonderna; backades de upp av Lundström och hans gelikar på den tiden det begav sig?
Ärligt talat fattar jag annars inte riktigt varför han är så upprörd. Min bild av sextiotalets radikala uppvaknande - som jag själv var en del av - är ju i huvudsak positiv. Kulturellt och socialpolitiskt var vänstervågen faktiskt en framgångsvåg, särskilt jämfört med den högervridning vi nu upplever.
I snäv partipolitisk bemärkelse spårade det däremot ur. Alla dessa nya partibildningar, Kfml, KAF, SKP, MLK och allt vad de hette, utvecklade förvisso en imponerande renlärighet, men mätt i röstetal blev de aldrig mer än sekter.
Gåtfullt? Ja, i alla fall för mig är det en gåta, att politiskt belästa ungdomar blint kunde begå trettiotalets kommunistiska misstag på nytt eller trodde att kinesiska eller albanska modeller skulle låta sig omplanteras i ett högindustrialiserat samhälle som vårt.
Det är osäkert vad Lars Lundström lärt av historien. Han verkar mest intresserad av att få i gång samma gamla trätor på nytt, men det lämpar sig nog mer för ett tvådagarsseminarium, än ledarsidans begränsade spaltutrymme.