Vänsterns paradoxala problem
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men i år är det inte ett år i mängden för vänsterpartiet. Inte bara de borgerliga partierna är samlade i en allians. Också vänsterblocket har gjort sina första trevande försök att samlas under gemensam flagg. Därför är det extra intressant vad Lars Ohly säger just i år, även om orden är desamma som tidigare.
"Jag tänker inte vara med om att privatisera eller sälja ut gemensamma tillgångar", sade Lars Ohly i sitt tal. För Ohly är detta en viktig ideologisk markering. Offentlig välfärd ska inte drivas eller ägas av det privata, enligt partiledaren, oavsett om privata aktörer kan göra ett bättre jobb än offentliga. Det viktiga är att ägandeformen inte strider mot partiets ideologiska övertygelser.
Detta samtidigt som Mona Sahlin under det socialdemokratiska förtroenderådet på lördagen gjorde klart att partiets inställning är den rakt motsatta. Kvaliteten, och inte driftsformen, är det viktigaste, enligt s-ledaren. Inte heller vinsterna är ett problem, så länge kvaliteten inte tummas bort.
Detta ger ett udda intryck inför 2010 års val. I dagsläget ser det ut som att väljarna kommer att ställas inför två huvudalternativ: den borgerliga alliansen, och ett vänsteralternativ vars skillnader i centrala politiska frågor är milsvida.
Det handlar inte bara om de rena sakfrågorna, utan också om förhållningssättet till politiken. Socialdemokraterna är Sveriges mest regeringsvana parti. De vet kanske bättre än något annat parti i Sverige hur regeringsrollen ska skötas.
Samtidigt kommer de att söka väljarnas förtroende att bilda en regering tillsammans med vänsterpartiet, som inte är främmande för att föreslå politiska åtgärder som tycks hämtade från en annan verklighet. Medan ekonomiska prognoser visar att fler måste arbeta längre upprepade partiet under kommundagarna i Borås behovet av rätt till sex timmars arbetsdag, om än i "mindre steg". Ovanpå detta vill Ohly avsätta tio miljarder kronor till "rättvisa löner" åt bland andra vårdpersonal och städare. Partiets finansieringsförslag? Höjda skatter, såklart. Vilka som ska arbeta fram de ökade skatteintäkterna då incitamenten att tjäna pengar minskar i takt med skatternas ökande är en gåta.
Vänsterpartiet har ett paradoxalt problem. Samtidigt som regeringsduglighet kräver politisk anpassning skulle detta sannolikt innebära ett minskat stöd från den lilla men trogna skaran av socialistiska kärnväljare. För att samarbetet med socialdemokraterna och miljöpartiet ska kunna bli verklighet och fungera väl krävs politiska vägval som kommer att lämna partiets ideologiska själ stympad, och dess existensberättigande i riksdagen minskat. Man kan i alla fall inte klaga på spänningen inför valet 2010.