Vänsterns EU är klåfingrigt
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Genom att sammanställa hur samtliga ledamöter röstat och kategorisera dem efter beslutens innebörd kan man få fram hyfsat överskådlig och klargörande statistik. För den genomsnittlige vänsterväljaren, oavsett om den röstar s, v eller mp ter sig resultatet troligtvis som en chock.
De socialdemokratiska ledamöterna har i stort sett aldrig ansett en fråga vara för liten eller för nationell för att kunna tas upp i parlamentet. Likt en väldresserad fårskock röstar man unisont för att sin egen politik ska överföras till övriga Europa i sakområde efter sakområde. Inte ens Anna Hedh som oväntat kryssade sig in på ett EU-negativt budskap, skiljer sig från mängden.
"Det EU-kritiska alternativet", som vänsterpartiet kallar sig, röstar även de ofta för mer överstatlighet, ungefär lika ofta som miljöpartiet, centerpartiet eller folkpartiet. Nu finns det naturligtvis områden där det är bra att unionen får mer makt, inte minst inom miljöområdet och i kampen mot den internationella brottsligheten. Ur den synvinkeln verkar det nyktert att partierna arbetar för viss mer överstatlighet.
Det finns dock en viktig skillnad mellan de borgerliga partierna och vänsterpartierna. Alliansen hymlar inte med att de gärna ser ett fördjupat samarbete inom många områden. Socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister däremot försöker både spela på den EU-skeptiska lyran samtidigt som man röstar för att överföra mer och mer makt till EU, än mer än de borgerliga. Det är ett falskspel som måste genomskådas.
Deras påstådda EU-skepticism är inte ett utslag av att man ogillar maktförflyttning till Bryssel, det är en förtvivlan över att själva inte ha majoritet. Hade vänsterblocket fått bestämma hade Europeiska Unionen svällt upp över alla bräddar. Det går inte att förneka, det är bara att titta i röstprotokollen.