Vägpriser på en halvtimme

Gotland2008-09-09 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Minns ni när Mona Sahlin kom till Almedalen och förklarade att hon av miljöskäl kunde tänka sig långsammare färjor i Gotlandstrafiken och vilket ramaskri det blev?
Lokala partikamrater bad rodnande om ursäkt för hennes "oövertänkta" kommentar och efter några veckor kom en ursäkt av Mona själv på Gotlands Folkblad.
Nu kommer långsammare färjor troligen att bli ett högst sannolikt alternativ när grunderna för upphandlingen av trafiken nagelfars för att komma underfund med varför det inte kommer in några anbud.
Med bara en halvtimmes längre restid skulle aktuell aktör spara 100 miljoner kronor. En summa som rent teoretiskt skulle kunna göra så att alla gotlänningar reser gratis. Förutom att det inte skulle ge lika stor miljöbelastning, rapporten talar om en halverad bränsleförbrukning.

Om man skulle gå på detta alternativ, bara ett av många intressanta i utredningen, skulle man också, lika gärna, kunna sänka priset för alla som inte bor på Gotland för att på så sätt komma närmare det vi menar med vägpriser.
Utredningens (Anbudsförfarandet för Gotlandstrafiken) rapport finns i sin helhet på Radio Gotlands hemsida och är synnerligen intressant läsning. Inte minst ger den en tydlig bild av hur komplex bilden är, det är inte "bara att sänka priset". Gotlandstrafiken sätts också in i ett sammanhang som ger en mer nyanserad bild än den, åtminstone jag, hade förut.

Den kanske mest spännande idén är att samordna upphandlingen av Gotlandstrafiken med Bornholmstrafiken. Om en aktör skulle kunna få avtal på båda dessa skulle man erbjuda en marknad med tre miljoner passagerare och synergimöjligheter för ersättningsfärjor, overhead-kostnader och marknadsföring. Något som kanske skulle öka intresset för att lämna anbud.

Att lyfta blicken och se möjligheterna istället för alla hinder är alltid välgörande.
Utredningen tar till exempel fasta på att kapaciteten inte på långa vägar utnyttjas, två av tre säten går tomma i ett genomsnitt under året.
Att dela upp trafiken och låta fler aktörer vara med och driva olika delar är också en intressant idé.
Ett statligt tonnage och/eller ett statligt rederi som garanti ifall ingen privat entreprenör visar intresse är också något som diskuteras. Mer som en nödlösning.
Det finns all anledning att se fram emot en spännande diskussion inför beslut om underlag för kommande upphandlingar av Gotlandstrafiken.
Läs mer om