Vad har socialdemokraterna och facket gjort för deltidsjobben?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I min måndagsledare skrev jag bland annat så här: "Frågan som direkt inställer sig är: Varför har inte det socialdemokratiska partiet tillsammans med fackföreningsrörelsen - vilka tillsammans lever i stark symbios - lyckats lösa frågan med de ofrivilliga deltidsjobben under alla år vid makten?"
Den frågan kvarstår även efter Engelhardts svar, för han försvarar fackets oförmåga med "att vi socialdemokrater har ansett, att i första hand skall detta lösas mellan arbetsmarknadens parter och det krävs två parter för att kunna komma överens. I det här fallet är det arbetsgivarna, som inte visat något som helst intresse för att omvandla deltidsjobb till heltidsjobb. Det krävs två för att dansa tango."
Återigen trummas det vanliga budskapet om att det är någon annans ansvar och fackets roll i sammanhanget nämns aldrig. Nu är det ju så att en stor del av deltidsjobben finns inom vård- och omsorgsjobben och arbetsgivaren är då landets kommuner och landsting, vilka historiskt till stor del haft socialdemokratisk dominans. Eftersom fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet lever i symbios har naturligtvis förhandlingsläget varit svårbemästrat.
Jag kan historien och är den första att skriva under på fackföreningsrörelsens betydelse för att skapa anständiga löner och arbetsvillkor. Däremot har det på resans gång gått snett någonstans inom den svenska fackföreningsrörelsen.
Avtalsrörelserna rullar på och ger år efter år för de flersta förutsägbara lönepåslag. Men det är nog dags att kliva ner från läktaren och öka engagemanget kring bland annat arbetsvillkor, dit frågan om deltidsjobben hör.
Det är helt riktigt som Engelhardt skriver, det behövs två parter för att dansa tango. Med dagens engagemang känns det dock som facket håller på att bli "panelhönan".