Vad gör våra riksdagsmän för Gotland?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Då finns det skäl att fråga sig; är det då ingen i Svea rikes riksdag som reagerar på denna försämring för gotlänningarna? Att vi inte kommer att ha samma ekonomiska förutsättningar som de som råkar bor i Enskede eller Södertälje. Ja, svaret borde då närmast komma från våra gotländska riksdagsmän - två till antalet.
Christer Engelhardt (s) som representerar den socialdemokratiska valmanskåren med stöd av sommarboende Bodström (s) har deklarerat att de med partivänner och övriga i oppositionen har insett att det är ett dåligt förslag att flytta Länsrätten Gotland till en redan överbelastad länsrättsinstans i Stockholm. De talar för Gotland. Tack för det.
Frågar man däremot vår andre gotlandsrepresentant Rolf K Nilsson (m) om han avser att tala för gotlänningarnas sak får man ett märkligt svar. Han hävdar att han för stunden har ett antal andra för Gotland mycket viktiga frågor som han vill driva. Och vill därför inte stöta sig med sina moderata vänner i Stockholm med risk att annars bli placerad i kylan och inte få gehör för sina idéer i fortsättningen under sin mandatperiod. Vad det kan vara för frågor som Nilsson betraktar som mer viktiga för oss gotlänningar är dock en väl dold hemlighet. Inte ens våra kommunalråd i den borgerliga alliansen har den blekaste aning om vad de kan innehålla.
Den i sin valrörelse så entusiastiskt uttalade "rebellen" Nilsson har av allt att döma blivit pacificerad redan efter sin första halvlek i kammaren och kan tyvärr förväntas huka under den moderata partipiskan. Eller ska man kanske säga "passivicerad". Deltagandet i det lovvärda utskottet kring värnpliktsfrågan och bisittarsyssla i konstitutionsutskottet har kanske resulterat i ett antal bildblänk i TV, men inte givit några hänförande och positiva omdömen från väljarna här ute.
Nu är han tyvärr inte ensam att inta denna märkliga hållning inom allianspartierna. Det har i sammanhanget från annat håll sagts att man inte vill att regeringen faller på en "så marginell fråga". Kvalificerat struntprat! Att i kammaren anta en i många stycken väl genomarbetad reform, men samtidigt ha kurage att bryta ur en enskild mindre post i förslaget, skulle inte innebära någon prestigeförlust för alliansregeringen. Snarare visa respekt för en del av landet som man har givit förtroendet att fungera som en egen region. Och som man därför inte samtidigt ska beröva sitt grundläggande rättsliga och ekonomiska likaberättigande. Ett förhållande som Rolf K Nilsson kan vara med om att ändra på, för att därmed få ett positivt eftermäle när han nu har deklarerat att han inte kommer att kandidera för ytterligare en period i riksdagen.