Tvångsspar och hyckleri
Foto: Rikard Collsiöö
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Visst var det något vi blev påprackade där någon gång på 80-talet? Nu för tiden behöver man inte gräva länge för att ta reda på saker man undrar. Det är bara att söka på internet så har man svaret i ett nafs.
Jodå, visst fanns det en tid då vi tvingades till att spara. Det var 1989 då Sverige stod inför lågkonjunktur och statens finanser inte räckte. Känns det igen?
Den socialdemokratiska regeringen föreslog moms- och skattehöjningar vilket ledde till så stora protester att man inför 1 maj riskerade att demonstrationerna skulle handla om protester mot den egna regeringen, istället för tvärtom.
Tvångssparande var centerledarens Olof Johanssons idé och den föll i god jord och genomfördes genom en uppgörelse mellan regeringen och centerpartiet. Det var i och för sig ärligt att kalla det tvångssparande men kanske inte det mest pedagogiska.
Nu blev det ingen succé. Hela projektet avslutades efter bara ett år och medan svenskarna lyckades spara 2,6 miljarder kronor under 1989 och 9 miljarder kronor under 1990 sades kostnaden för att administrera reformen uppgå till 150 miljoner kronor.
Jag jobbade då inom industrin och minns att jag tyckte det var nedrigt att jag inte själv fick bestämma över mina pengar.
Men i dag kan jag tycka att det är en ganska sund inställning, särskilt med tanke på hur vi har det i dag, när finansieringen av välfärdssystemen inte längre fungerar och människor riskeras att ställas på bar backe när det oväntade och oönskade inträffar. Att handla med sparade pengar är i dag ovanligt medan varje butik lanserar budskapet: köp nu betala sen.
Inte många har sparade pengar för oförutsedda utgifter.
Fast för vissa människor behöver en livskris eller stor oförutsedd utgift aldrig innebära ett ekonomiskt avbräck. Det går knappt en dag utan att nya bonusprogram och lönekaruseller avslöjas i medierna.
Den som ena dagen högljutt förfasas över bonusar visar sig nästa dag ha medverkar till desamma.
Somliga kallas hycklare i stora i rubriker på Gotlands Folkblad, andra kommenteras inte med ett ord.
Det är lite olika det där.
*
Jag blev verkligen glad när Gunhild Bolander ilsknade till över Henry Lindkvists påhopp förra lördagen och rättade till galenskaperna som spreds under det i och för sig lämpliga benämningen "Stolpskottet" på sidan här till vänster.
Själv har jag försökt hitta nån publicerbar formulering för att kommentera hans obeskrivliga påhopp på Centerkvinnorna men är fortfarande alldeles för ilsken. Insikten att det är desperation som föder sådana osakligheter och sandlådenivåer att man publicerar skvaller och rykten och därmed ger dem legitimitet är ganska tydlig. Men det får vara något som står för Gotlands Folkblad.