Trasslet inom vänstern består
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Socialdemokraternas besked i början av oktober att de hade överenskommit med miljöpartiet om ett mycket långsiktigt samarbete provocerade ju vänsterpartiet oerhört. Detta i kombination med de kraftiga opinionsförskjutningarna, där socialdemokraterna förlorat stort på kort tid och vänsterpartiet ökat, har stärkt tuppkammen på Ohly.
Passivt stödjande
Under hela efterkrigstiden har vänsterpartiet kommunisterna, som partiet hette förr, eller bara kommunisterna som partiet hette före det, intagit rollen som ett passivt stödjande parti till socialdemokratiska regeringar. Partiet till vänster om socialdemokraterna hade doktrinen att "aldrig fälla en arbetarregering". Det var detta passiva stöd som Mona Sahlin kallt kalkylerade med när hon stängde ute vänsterpartiet från en rödgrön regeringsmedverkan.
Men ack så hon bedrog sig. De vänsterlutande krafterna såväl inom partiet som i dess väljarkår var starkare än så, vilket visade sig omedelbart när partistyrelsens verkställande utskott omgående gav Sahlin en förödmjukande knäpp på näsan. Kort därefter kom socialdemokraternas exempellösa opinionsras med nästan sex procentenheter på en månad.
Föredrar nyval
Ohly klargjorde i lördagsintervjun att han aldrig kommer att släppa fram en s-mp-regering. Han förde resonemanget så långt att han faktiskt skulle föredra nyval, om en valseger för vänstersidan skulle leda till låsta positioner där varje möjligt regeringsalternativ blockeras av någondera partierna.
Men minns man Ohlys ställningstaganden över ett längre tidsperspektiv bakåt så framstår bara en sak som klar: Ohly säger nej. När han valdes till vänsterledare så var det med stöd av partiets mer hårdföra falang, som inte ville se någon regeringsmedverkan över huvud taget, till skillnad från den mer pragmatiska falangen som styrde partiet under Gudrun Schymans tid. Nu, när Ohly är sur över att inte få vara med när socialdemokrater och miljöpartister fördjupar sitt samarbete, så vill han ändå inte ha en gemensam regeringsplattform mellan de tre partierna. De ska alla gå fram var för sig.
Och samtidigt som Ohly tänker högt i radion säger miljöpartiets språkrör till Svenska Dagbladet att socialdemokraternas och miljöpartiets förberedelser för en tvåpartiregering pågår oförändrade.
Kivande på vänstersidan
Visst är allt detta mumma för den borgerliga alliansen. Det tidigare gigantiska opinionsövertaget för vänstersidan, med uppemot drygt 16 procentenheter - 16,4 i till exempel i Sifos januarimätning i år - har komprimerats till runt tolv; 12,7 i Sifo i oktober.
Detta är fortfarande ett väldigt stort underskott för regeringen. Men händelseutvecklingen visar att stora och dramatiska inhämtningar är möjliga på kort tid.
Och eftersom kivandet på vänstersidan tycks pågå alltjämt, kan regeringen se optimistiskt på kommande riksdagsval.