Tjafs för inte frågan framåt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Däremot känns det inte särskilt konstruktivt att tjafsa om vem som är bäst i klassen i en fråga som alla vet är mer komplicerad än att bara kräva 300 miljoner kronor i tillskott till verksamheten.
Christer Engelhardt (s) var orolig över att frågan var död på departementet efter att ha fått svar av infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) i riksdagen. Att frågan som enligt honom är så enkel att lösa, inte löstes under socialdemokraternas tolv år vid makten ville han förklara bort med att vägprisfrågan bara vara i ropet de senaste åren.
Eller hur.
Jag håller med alla som anser att vägprisfrågan måste hållas levande och framför allt i Brittis Benzlers (v) påpekande att det finns ett behov bland allmänhet och näringsliv av mer högljutt och utåtriktat agerande i frågan.
Men i den formellt politiska behandlingen måste man ta hänsyn till alla faktorer. Att ropa högt och enstavigt om vägpriser i de politiska samtalen kan slå tillbaka med sänkt standard, långsammare färjor och färre turer.
I fullmäktige berättade flera ledamöter om den enkät som Rikstrafiken då och då delar ut till resande på färjorna. Frågeställningarna i denna enkät visar att man på denna myndighet inte direkt är inne på att till varje pris bibehålla dagens standard och därutöver sänka priserna.
Det kräver fingertoppskänsla och hög medvetenhet för att hamna rätt i diskussionerna om framtidens gotlandstrafik.
Åke Kahlbom (c) lyfte frågan på ett tankeväckande sätt genom att se på hur vi kan få bättre villkor, inte bara defensivt försvara det vi har med mössan i hand.
Ännu snabbare färjor med högt ställda krav på minskade utsläpp. Vågar vi ens säga detta högt?
Att försöka få det till att det finns oenighet bakom kraven på gotlandstrafiken ger möjligen politiska poäng men leder knappast till att frågan förs framåt.
Björn Janssons känslosamma utbrott där han anklagade nuvarande majoritet för att vara ohederlig och ynklig för att man vill ha en samstämmighet bakom viktiga frågor var i sammanhanget totalt obegriplig.