Teori eller praktik?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I min värld kommer man nån gång ner till den nivå när det inte längre finns något att spara på.
Nån gång hamnar man på noll.
Samma princip gäller innerstadstrafiken. Om det bestående målet är att minska trafiken kommer vi nån gång att få en bilfri innerstad.
Om detta blir en succé eller dödsstöt för Världsarvsstaden är lika svårt att sia om som om det nya brottet i Bunge kommer att påverka grundvattnet eller inte.
Vi har halverat antalet murpassager på de år som bilbegränsningarna har förekommit i olika form. När är det lagom?
En annan faktor att ta hänsyn till är också hur det fungerar enligt boken och hur det fungerar i verkligheten.
Det är inte bara taxi som dagligen bryter mot genomfartsförbudet.
Om man inte ska underlätta för den trafik som "måste" köra i innerstaden, kan man gå andra vägen, se till att trafikföreskrifterna följs. Och då ställs frågan på sin spets, inte bara för taxi och "nyttotrafik" utan för alla.
Detta skulle kräva en enorm kontrollinsats, i alla fall i ett inledningsskede.
Att låtsas att genomfartstrafiken inte finns, är knappast ett alternativ.