Syresätt Östersjöpolitiken - nu
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ryssland inte ensamt
Ryssland är dock långt ifrån det enda landet som behöver bli bättre på att skydda Östersjöns känsliga och hårt belastade miljö. Faktum är att alla strandstater måste göra stora satsningar på hemmaplan och gemensamt för att förbättra miljön i det sköra havet. Läckage från det svenska jordbruket är exempelvis en källa till övergödning och när Helsingforskommittén (Helcom) presenterade en lista över förorenare fanns Göteborg med på grund av för höga kväveutsläpp från kommunens avloppsreningsverk. (Kattegatt ingår i Östersjöområdet).
Glädjande nog har medvetenheten om att det krävs omfattande satsningar på havsmiljön blivit större på senare år och spridit sig som ringar på vattnet. Risken för en ekologisk kollaps och de omfattande följdeffekter en sådan skulle få för utvecklingen i regionen har helt enkelt kastat om i kostnadskalkylerna. Att inte göra något betingar ett högre pris än att agera nu.
Fördelningsförslag
I mitten av november samlas ländernas miljöministrar i Krakow i Polen för att anta en ambitiös aktionsplan inom ramarna för Helsingforskommissionen. Vid ett förberedande möte den gångna veckan enades man på tjänstemannanivå om att sätta ett tak för utsläppen av fosfor och kväve i Östersjön och preliminärt även hur ansvaret för att minska utsläppen år för år ska fördelas. För svensk del betyder det att miljökraven på jordbruket kommer att öka, vilket sett ur ett vidare EU-perspektiv genast är en större utmaning.
Utsläppen av kväve och fosfor är dock inte det enda som behöver tacklas för att målsättningen om att radikalt förbättra miljön i Östersjön ska kunna bli verklighet. Hela spektrumet från kontroll över miljöfarliga kemikalier, över miljösäkrare sjöfart till ett uthålligt fiske kräver politisk handlingskraft av ett slag som hittills saknats.
Utsläppsrätter
Regeringen har redan tryckt på vikten av att bättre havsmiljö och avsatt pengar för konkreta insatser. Östersjön finns också med i prioriteringarna inför det svenska EU-ordförandeskapet 2009. Miljöminister Andreas Carlgren är dessutom en varm förespråkare av att gå vidare med att införa handel med utsläppsrätter för kväve och fosfor, apropå Krakowmötet.
Om man blickar bakåt har problemet för att rädda havsmiljön inte varit brist på politiska utfästelser, utan snarare efterlevnaden av de steg som man kommit överens om att ta. Nu är läget delvis annorlunda och mera gynnsamt, samtidigt som utrymmet för ledarskap är stort. Förhoppningsvis förmår regeringen nyttja den möjligheten för att syresätta politiken för ett renare hav.