LEDARE: Svenskarnas alla borgenslån och märkliga direktörslöner

I "Nyhetsbrev från Öresundsbron" fanns den här rubriken: "Öresundsbron är skyldig 2 500 svenska kronor per invånare i Sverige och Danmark". Den tillhörande artikeln inleddes med texten "Varje svensk och dansk medborgare har gått i borgen med cirka 2 500 svenska kronor för lånen till Öresundsbron och dess landanslutningar. Utan intäkter från bron måste staterna gå in och betala långivarna cirka 35 miljarder svenska kronor. Det är den krassa verkligheten bakom finansieringen av Öresundsbron och dess landanslutningar."
Nåja, nu är ju detta med borgensåtagande bara en uträkning av hur stora kostnaderna för bygget blev per invånare i Danmark och Sverige, men onekligen en pedagogisk sådan och dessutom gav det en fyndig rubrik. Hur många andra borgensåtagande har vi?

Ökat medvetande
En positiv bit med att omvandla kostnaderna för olika projekt till borgensåtagande för medborgarna är att man kanske kan öka medvetenheten om att vi alla tillsammans är ägare av "AB Staten" och "AB Gotlands kommun". Som skattebetalare kan vi jämställas med aktieägare och därför borde intresset för politik och hur landet och kommunen förvaltas vara betydligt större än det är idag. Det är dags för mer medborgarengagemang och ansvar. Ett sätt är att engagera sig politiskt.

Slitet argument
"Skandias VD tjänade 178 miljoner kronor på fyra år. Sen fick han sparken. En privattjänsteman som tjänar 20 000 kronor i månaden får arbeta i drygt 741 år för att få samma köpkraft." Det här är ett gammalt citat från HTF:s tidning "Lön & Jobb", som jag sparat och även om det har några år på nacken är det fortfarande lika aktuellt och tänkvärt.
Som vanlig normalinkomsttagare kan man fundera över detta med fantasilöner och avtal till högre chefer inom näringsliv och offentlig sektor. Argumentet för dessa löner är ofta att personen som rekryterats är så otroligt duktig och därmed eftertraktad på arbetsmarknaden. Konkurrensen bland arbetsgivarna är stor och betalar inte vi, så gör någon annan det.
Den argumenteringen är till viss del förståelig. Vad som däremot är svårare att förstå är de pensioner och avgångsvederlag som ofta ingår i dessa tjänster kombinerat med den höga lönen.

Egna försäkringar
Om nu personen är så enormt eftertraktad på arbetsmarknaden borde det ju inte vara någon större svårighet att få ett nytt jobb, varför avgångsvederlag inte skulle behöva förekomma. När det gäller pensionen borde ju lönenivån gott och väl räcka till egna pensionsförsäkringar.
Det är som sagt svårt att förstå detta, men det kanske är därför som man bara är normalinkomsttagare.
Trevlig helg!

Ledare: Svenskarnas alla borgenslån och märkliga direktörslöner