Svenska modellen fungerar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Man ville hitta en överenskommelse på arbetsmarknaden som både anställda och arbetsgivare kunde leva med. Det är så gott som alltid bättre att komma överens än att tvinga på parterna statiska lagar som inte går att anpassa till den egna verksamheten.
De svenska kollektivavtalen har fungerat sedan dess och fungerar fortfarande i grunden.
Men nog är det läge att se över grunderna och anpassa dem till dagens förutsättningar.
Att se över något innebär inte att frångå parternas rätt att sluta avtal och det finns ingen anledning att laga något som inte är trasigt.
I går inleddes förhandlingarna om revideringen av Saltsjöbadsavtalet av tre parter: LO, PTK och Svenskt näringsliv. Det är bara att hoppas att man lyckas hitta framkomliga lösningar för att tillfredsställa både anställdas och arbetsgivarnas behov, som man gjorde för 70 år sedan.
Något som sällan framkommer är att kollektivavtalen är just avtal. Det är inget som facken ensidigt satt ihop och som därmed tvingas på arbetsgivarna. Kollektivavtalen är överenskommelser mellan parterna, visst får man kompromissa om vissa saker med resultatet är ett dokument som undertecknas av båda parter.
Huruvida regeringen värnar den svenska modellen när den kommer på kollisionskurs med den fria rörligheten inom EU eller inte kan jag inte bedöma. Min erfarenhet är dock att det som syns och hörs inte alltid motsvarar det faktiska arbetet.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) försäkrade i Dagens Nyheter i går att han talar sig varm för den svenska modellen i alla sammanhang och jag har inga skäl att misstänka honom för att fara med osanning.
Fram till årsskiftet ska förhandlingarna pågå. Det är bara att hoppas att man i detta arbete lyckas förena det gamla avtalets viktiga värden med dagens behov på större flexibilitet och rörlighet på arbetsmarknaden.