Svensk Barack Obama efterlyses
foto: miquel villagral/scanpix
Foto: Miguel Villagran
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Med slogan "förändring vi kan tro på" och ett uppfordrande budskap om vanliga amerikaners förmåga att förändra så anknyter han till den amerikanska drömmen, som omfattas av fattiga och rika, svarta och vita, på ett sätt som kan vara svårt att förstå för många svenskar.
Förnyelse
I en tid när jakten på väljare blivit alltmer vetenskaplig är det en välkommen förändring. Modern politik har kommit att förknippas med triangulering, alltså att försöka stjäla motståndarens politiska position och med negativa kampanjer för att skrämma väljare till andra sidan.
Båda greppen var viktiga inslag i Alliansens valseger 2006, där moderaterna tog över jobbfrågan från socialdemokraterna och talet om "utanförskap" i grunden var ett angrepp på socialdemokraterna.
Samtidigt som Obamas budskap är nytt, hoppfullt och positivt, så har också mycket gjorts för att förnya amerikanska kampanjer. Viktigast är förmodligen användningen av Internet för att förnya deltagandet och att man välkomnar var och en som vill bidra, utan att komma med pekpinnar.
Varumärke
Den som vill starta en aktionsgrupp för Obama får göra det, man får använda material och namn som man vill. Kampanjen har helt enkelt släppt kontrollen över varumärket.
Det är kanske också det steg som är svårast för svenska politiker att ta till sig. Den amerikanska politiken i dag omdefinieras snabbt av bloggare, medborgarjournalister och onlineaktivister. Utan tvekan har demokraterna varit mycket skickligare på att ta till sig denna förändring och välkomna den genom att bjuda in till aktivism istället för att försöka kontrollera aktivisterna.
Debattklimat
Jämför det med Fredrik Reinfeldts surmulna insisterande på att bloggarna inte påverkat FRA-frågan i Sverige. Oviljan att acceptera ett förändrat debattklimat där partierna inte längre har monopol på att definiera debatten är utbredd.
Alla svenska politiker vill vara Barack Obama, men ingen är det. Här vakar man svartsjukt över de egna (allt mindre attraktiva) varumärkena och för en debatt som handlar om kronor och procent istället för drömmen om Sverige och Europa. Visst finns det utrymme för en svensk Barack Obama, men frågan är om någon har modet att ställa sig vid sidan av den trista huvudfåran i svensk politik idag.