Svårt reta upp mig på Lucia
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Då och då poppar debatten upp om omröstningen till Gotlands Lucia av personer som är kritiska mot uteseendefixeringen i röstningsmomentet. Det är inte heller helt ovanligt att jag får propåer om att skriva något kritiskt om det hela.
Men jag har svårt att reta upp mig. Kanske för att jag varit med om processen ett antal gånger som reporter, haft insyn i hur uttagningarna går till och sett vad det egentligen handlar om.
Och inte är det om utseende så mycket kan jag säga. Snarare, som sagt, hårt arbete och att hitta ett gäng tjejer som pallar trycket, framför allt musikaliskt. I de allra flesta uppträdanden är det dessa sju röster som står för sången, det är bara i domkyrkan som Lucia och tärnorna får förstärkning av en kör. Man kan inte lotta ihop en sådan grupp, det krävs fingertoppskänsla och ett musikaliskt öra som hör hur gruppen fungerar. Detta öra har luciageneralen Rolf Herman Wahlgren tränat upp till perfektion genom åren.
Däremot skulle jag inte ha några invändningar mot att man lottade vem som blir Lucia men då försvinner också ett stort spänningsmoment i det hela.
Jag är helt införstådd med att mina skrivningar kan anklagas för att vara en partsinlaga eftersom det är GT som arrangerar Gotlands Lucia men jag känner mig helt trygg i inställning så det kan jag ta.
Man ska inte heller glömma själva syftet med arrangemanget: att samla in pengar till Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB.