Stora skräcken för att byta jobb
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det underlättar väsentligt att kunna visa för banken att det finns ett fast jobb att falla tillbaka på. Och det är inte bara lånen som kräver fasta förhållanden. De flesta av oss har långsiktiga åtaganden som förutsätter stabila ekonomiska ramar. Med andra ord är det en rejäl utmaning att mejsla ut en politik som på bästa sätt mildrar svenskens byta-jobb-skräck.
Socialminister Göran Hägglund (kd) och TCO:s Sture Nordh tror sig ha hittat en del av lösningen på problemet. Duon tänker sig skattesubventioner för en särskild form av sparande. Utbildningskonton ska innehålla grundplåten för kostnader i samband med omskolning till ett annat yrke.
Lotteri
Arbetsmarknaden byter hela tiden form och skepnad. Det går inte att i dag säga vilka kunskaper som kommer att efterfrågas i morgon, resonerar Hägglund och Nordh. Därför ska individen själv bestämma hur pengarna ska användas. Det handlar alltså om vidareutbildning i vid bemärkelse.
Osökt går tankarna till den förutvarande regeringens friår. Miljöpartiets hjärtebarn sades syfta till att ge människor en andra chans i livet. Friåret skulle rädda utarbetade från att gå in i väggen.
Under ett år var det fritt fram att starta företag, gå akvarellkurser eller resa till varmare breddgrader. Friåret var sannerligen fritt. Samtidigt var det fullständigt godtyckligt. Det fanns en uppsjö av "om" och "men" som skulle klaras av. I princip kan man säga att slumpen avgjorde vem som fick friår. Ett sorts statligt lotteri.
Nystart
Det går att rada upp en rad skräckexempel på hur friåret missbrukades. Inte heller kan man tala om några positiva effekter för Sveriges ekonomi. Det blev inte särskilt många nya företag eller jobb.
Till Hägglunds och Nordhs försvar måste man ändå säga att här finns ett viktigt inslag av personligt ansvarstagande. Även om det är ett sparande som uppmuntras med avdragsrätt så är det fortfarande den enskilde och arbetsgivaren som står för kapitalet. Inte heller finns det några inslag av statliga tjänstemän som med luddiga direktiv ska bena ut vem som får och vem som inte får chansen till en nystart.
Däremot är det tveksamt om den här sortens åtgärder får någon större effekt. Trots ett välfyllt utbildningskonto så är det fortfarande förenat med en risk att lämna ett fast jobb.
Flexibelt
Frågan är om det inte krävs radikalare åtgärder. Den danska modellen, flexicurity, är värd att titta närmare på. Höga ersättningsnivåer - under förutsättning att man aktivt söker ett nytt jobb - ger mer råg i ryggen för risktagande. I gengäld är arbetsrätten inte lika stark.
Det är lättare att få sparken men inte lika dramatiskt att vara arbetslös. Dels för att a-kassan klarar ekonomin, dels för att det faktiskt finns nya jobb att tillgå - ett resultat av en flexiblare arbetsmarknad.