Stoppa utsläpp, inte handeln
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Anhängarna av koldioxidtullar menar att det inte vore mer än rätt att länder som inte tar sitt ansvar i klimatfrågan möts av handelshinder. Det gör exportländernas produkter dyrare och skyddar samtidigt importländernas mer ansvarsfulla produktion från oschyst konkurrens.
I själva verket är det samma gamla protektionistiska visa som förs fram för att skydda ekonomier från konkurrens från länder med lägre löner eller andra arbetsförhållanden. I längden blir alla förlorare med sådan politik. Den minskar möjligheterna att öka och sprida välstånd samt hushålla med jordens resurser.
På det praktiska planet är det lätt att se hur till exempel EU-tullar på koldioxidintensiva varor från Kina skulle leda till kinesiska tullar på europeisk export och så vidare. Att styra om handelsflöden angriper heller inte problemet vid källan. Det tar bara bort fokus från den viktiga sakfrågan: klimatvänligare produktion.
Alternativen saknas
De internationella klimatförhandlingarna som ska leda fram till ett nytt, större och bättre regelverk efter Kyotoprotokollet är en betydligt mer konstruktiv väg att gå för att komma åt problemet med uppvärmningen av jordens atmosfär. Det ligger i egenintresset hos länder som Kina och USA att göra åtaganden som minskar utsläppen. Självfallet väntar tuffa förhandlingar, men något trovärdigt alternativ till ett långtgående ramverk på global nivå för nationella utsläppsbegränsningar finns faktiskt inte. Det inser allt fler regeringar och hemmaopinioner.
Ur det här perspektivet finns det anledning att ifrågasätta värdet av det som kallas för konsumtionsbaserad inriktning på länders klimatåtaganden. Majoriteten i den parlamentariska klimatberedningen som lämnade sitt betänkande förra månaden vill utveckla statistik över "utsläpp som orsakas av att varor och tjänster importeras till och exporteras från Sverige".
Det är svårt att se någon annan praktisk betydelse av det än underlag för att kunna laborera med olika handelsbegränsande system som ska styra konsumtionen. Men i vår globaliserade ekonomi är det för det första snudd på omöjligt att få fram tillförlitlig statistik över koldioxidutsläpp från varje vara och tjänst. För det andra är det svårt att se hur sådana uppgifter, om de nu skulle kunna tas fram, kan ligga till grund för åtgärder som faktiskt begränsar utsläpp effektivt. Styrmedel bör istället sättas in så nära källan som möjligt.
Handel är bra, det är utsläppen som är dåliga. Genom att prata om koldioxidtullar och konsumtionsbaserade klimatåtaganden är det lätt att glömma bort det.