Staten svär sig fri från Fårö
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var det glasklara budskapet från den moderata kulturministern i en interpellationsdebatt i riksdagen i går eftermiddag. Staten kommer inte att ta tillfället i akt att försöka bevara Hammars som Ingmar Bergmans bostad.
De 20 miljoner kronor man satsat för att säkra filmerna på olika sätt är det som staten avser ingripa med.
(Även om kulturministern lovade att se på den förstudie som ska presenteras under Bergmanveckan).
Det är i och för sig lovvärt och sakligt om än lite snävt sätt att se på saken.
Men ministerns partikamrat, Hans Wallmark, var varken saklig eller vällovlig när han påstod att Fårö inte haft mer betydelse än till exempel Hovs hallar som inspelningsort för Ingmar Bergmans filmer.
Man tager sig för pannan.
Det är många faktorer att ta hänsyn till gällande planerna på ett Bergman-center men en av de viktigaste är att agera och agera snabbt. Nu är det Gotland som måste visa att här finns både intresse och vilja att vara med och skapa ett minnesmärke över Bergman och Fårös betydelse för hans filmverk.
Ett Bergman-center kan inte ligga nån annanstans än på Fårö, vad än Hans Wallmark säger.
Frågan är vilket annat land som i alla fall inte skulle undersöka möjligheten att bevara en världsstjärnas bostad som varit en central plats för de filmer som kommer att leva vidare i alla de tider?
Bergman är så ofattbart stor och utan att det behövs nån som helst marknadsföring, vallfärdar människor för att söka efter miljöer från filmerna, Bergmans väl hemlighållna viste vid Hammars eller, numera, hans grav på Fårö kyrkogård.
Det handlar dock inte bara om en turistmagnet, och den snart nedlagda skolan kommer med all sannolikhet att bli ett utmärkt Bergman-center.
Men att inte försöka bevara de miljöer där Bergman bodde och verkade för eftervärlden verkar vara alltför korkat för att få passera.