Social ingenjörskonst kan vara ruggig
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nej, hon ger sina äggceller till barnlösa, så att de på så vis kan vara gravida och föda barn. Malins barn. Hon vill hjälpa till när folk har det jobbigt på grund av barnlöshet. Jaha. Hon verkar fullt nöjd med sitt tilltag. Och vi vet nu alla att Malins ägg är på vift.
I Sverige har vi som väl är rätt att få veta vårt ursprung. Anonymitet för donatorer av ägg eller spermier är därför inte möjlig här. Barnet kan vid mogen ålder med stöd av lagen och med myndighetsassistans kolla journalanteckningar om givaren via sjukhusarkiv. Vad ska de halva Malinarna, som går runt sen på stan tänka när dom inte längre är små barn. De har en biologisk mamma som medvetet planerade deras tillblivelse utan att vilja vara förälder. Ska de få veta att hon skrutit med vad hon gjorde. Själva livet och tillblivelsen ordnad som en social konstruktion. Teoretiskt, praktiskt och förnuftigt. Men med total avsaknad av känsla.
Samhället sanktionerar det här. För att barnlöshet uppenbarligen betraktas som sjukdom och för de vuxnas rätt att få föda barn. Prioriteringar i vården görs ju alltid då pengar och resurser inte finns till allt. Meningarna är många om hur de gemensamma medlen ska användas. Och tål att diskuteras. En annan rysare fick vi se i TV häromkvällen. Barbro Westerholm en känd social ingenjör, försvarade de moderna tester, som kan visa ifall barnet man bär på riskerar att födas med annat antal kromosomer än vad som anses normalt.
Hon tycker att kunskap, medicinsk teknik och information bland annat är till för att vi ska kunna välja om vi välkomnar eller väljer bort ett väntat barn som har Downs Syndrom.
Kvinnan bredvid i TV-studion var inte lika förtjust och övertygad. Hon har själv Downs och för oss tittare blev situationen absurd. Barbro Westerholm och hennes läkarkollega talade något om allas lika värde, men det lät i det läget inte helt trovärdigt. Motsägelser av det där slaget blir sällan framgångsrika.