Snedsteget på dansbanan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Omvända synes styrkeförhållandena när en stor och mäktig fackföreningskoloss tar stryptag på en liten, ensam företagartjej som betalar sina anställda avtalsenlig lön, men utan att ha undertecknat det avtal som hon ändå följer. Stridsvapnet blockad kan i ett sådant fall med rätta te sig väldigt överdrivet, men är trots allt formellt oklanderligt.
Om dansstället Seghalla i Småland körde med klorvitt papper i dassen, hade affärer med Kubas regim, eller lät ortens barn jobba underbetalda i biljettkuren, så skulle det väl kunna vara okej om någon kommuninvånare bemödade sig med att dra igång en bojkottaktion.
Obegåvad aktion
Men när en högt uppsatt riksdagsledamot i landets största parti ställer till med en aktion vars slutliga mål innebär konkurs för ägaren - enbart på grund av att denne är aktiv i ett suspekt parti - då känns det inte som Sverige på 2000-talet.
Politik bemöts med politik. Carina Hägg får ta och debattera med Seghallas ägare, sverigedemokraten Sven-Evert Gunnarsson. Det är svårt att se att det skulle leda till att väljare skulle få upp ögonen för att sverigedemokraternas politik inte är hållbar, om Hägg lyckas i sin ambition att övertala orkesterbokningsföretag, bryggerier, Värnamo kommun med flera att sluta göra affärer med Seghalla.
Tvärtom kan det i stället uppfattas som att det stora partiet i Sveriges riksdag pressar en enskild liten nöjesföretagare att avstå sin åsiktsfrihet, föreningsfrihet och frihet att driva företag. Det förefaller inte särskilt begåvat.