Skydda skog utan tvång
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Svaret är obetingat ja om man frågar LRF på Gotland och nog är man benägen att hålla med. Privata skogsägare har inget att säga till om när myndigheterna vill göra deras ägor obrukbara.
Att Gotland har så mycket skyddsvärd skog beror till stor del på att det extensiva skogsbruk som har bedrivits historiskt sett. Skogen har varit reserven, det man har haft att ta till om det blir dåliga dagar.
Över 500 skogsfastigheter på Gotland har någon form av skydd. Eftersom en del fastigheter ägs av flera bedömer LRF att fler personer på Gotland drabbas när deras ägor ska skyddas och bevaras. Drabbas så till vida att de tappar makten över sin egen egendom.
Ersättningar finns, javisst, men det som saknas är en balans mellan bevarande och produktion i den gotländska skogen. Precis som LRF hävdar. Och myndigheternas bemötande. Det kan inte vara rimligt att markägare helt plötsligt ställs inför fullbordat faktum när deras marker varit föremål för inspektion och utredning under lång tid av länsstyrelsen. Och sen inte ha något att säga till om!
Den gotländska skogen har en särprägel och mångfald som inte finns på så många andra ställen. 86 procent av skogen på Gotland är dessutom privatägd och tio procent skyddad av någon sorts naturskydd. Det ligger över rikssnittet enligt LRF. Varför ska skog som är ovanlig för landet men vanlig på Gotland bevaras enligt högre nivåer än landet i stort?
Förslaget som nu ligger på regeringens bord, att anamma den finska modellen och göra Gotland till försöksområde för detta, låter både vettig och bra för alla parter. Att utgå från frivillighet och underifrånperspektiv, snarare än att staten ska lägga beslag på mark med tvång.
Om vi når samma resultat, samma volymer skog skyddas, så kan det ju inte spela någon roll?