Skillnad i retorik
Foto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Både Håkan Ericsson och Björn Jansson beskyller Eva Nypelius för att mörka i historiebeskrivningen men anser sig själva ha rätten att välja ut vad som berättas om det egna partiets insatserna i olika frågor.
Jag gillar tuffa angrepp och studs i debatten, men jag vill också kunna lita något så när på att debatten grundas på fakta. Sen får man tycka vad man vill om det och formulera sig både skarpt och vinkla det mot sin motpart.
*
Debatten om de nya sjukskrivningsreglerna är ett exempel. Där vet jag inte hur många skräckscenarier jag har läst men det handlar oftast om hur människor har uppfattat reglerna, inte om hur de verkligen ser ut och sannerligen inte om någon jämförelse med hur det var tidigare.
Själv blev jag förskräckt när jag läste i GT att Försäkringskassan skickat käcka brev till långtidssjuka med hälsningar att nu är de välkomna att börja arbeta igen.
Men som sjukförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson än en gång fick förklara dagen efter, kommer ingen att tvinga sjuka att jobba. Det har aldrig varit på tal men på grund av debattörer som medvetet fört ut detta budskap, tror många helt naturligt, att sjuka människor ska tvingas ut på arbetsmarknaden.
Sen finns det dessa moment 22-situationer där en person klassas för sjuk att jobba av vården, men för frisk att vara sjuk av Försäkringskassan. Detta är helt oacceptabelt, lika mycket under en borgerlig regering som det var alla år med socialdemokraterna vid makten.
*
Den andra debatten som gör mig klart konfunderad är den om situationen i den gotländska förskolan. Är det som en barnskötare beskrev det i GT i veckan "katastrof redan nu" i förskolan? Bilden jag får på näthinnan är apatiska barn som sitter utan något att göra medan anställda springer runt och släcker bränder (bildligt talat).
Är det katastrof, då är det rätt att larma och då ska det ske tydligt och till berörda tillsynsmyndigheter.
Har det belagts munkavle från ledningen så ska det också anmälas, till facket, till berörd nämnd och till kommunstyrelsen.
Sen har allmänheten också rätt att snabbt få veta vilka åtgärder som vidtas för att eliminera dessa totalt oacceptabla förhållanden.
*
Ingrid Thunegard tycker att det är jobbigt att läsa min beskrivning av vad centerkvinnorna betytt i kampen för jämställdhet i Sverige.
Själv har jag inga problem att läsa om andra partiers, eller helt politiskt obundnas, kamp för att få kvinnor jämställda män. Både historiskt och i nutid.
Det är en kamp som förs, och har förts, på många fronter och det är fokus mot det gemensamma målet som har gett resultat. Det ser jag som något positivt och inte ett dugg jobbigt.
*
För övrigt anser jag att min snuva kan ge med sig nu.