Skämmigt att tjäna pengar?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Han är på intet sätt ensam om att vilja vara med och tjäna pengar på att hyra ut i Visby på sommaren. Eller på andra ställen på Gotland för den delen.
En snabb koll på nätet visar att prisklassen ligger oftast runt 5 000 kronor i veckan men det finns en hel del objekt mellan 10 000 kronor upp till 22 000 kronor i veckan.
Vad är det som gör att Jan Emanuel sätts i skamvrån för att han gör det som så många andra gör?
Jo, han är politiker och företräder socialdemokraterna i riksdagen. Ett parti som är emot marknadshyror som princip.
Men frågan känns ändå inte färdig där. Får inte socialdemokrater tjäna pengar?
Det är ju ingen som är tvingad att hyra hans hus eller lägenhet och de som ändå gör det anser tydligen att det är värt den begärda summan.
Alla borde alltså vara nöjda i uppgörelsen.
Om man utgår från att resten sköts som det ska, det vill säga att uthyrningen beskattas som inkomst, kan det väl inte beröra någon annan?
Vem förlorar på affären?
Varför reagerar vi så starkt på att en politiker gör som "alla andra"?
Hur mycket värre är det att ta ut vad marknaden tillåter än att hyra ut svart för nästan lika stora summor?
Jag får fler frågor än svar efter den stora uppståndelsen även om jag också reagerade med automatisk indignation.
Så länge man inte skor sig andra, exempelvis på skattebetalarna eller det företag man arbetar för (bonusprogram), ska väl alla ha samma rätt att tjäna pengar, oavsett partitillhörighet.
Samma med att bli anklagad för ocker, då ska det också gälla andra som tar ut vad de kan när de hyr ut till turister.
Eller?