Sju steg framåt och två tillbaka
Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Allt annat hade överraskat. Den kraftiga konjunkturnedgången slår snabbt på bred front. Inte bara de som förlorar sina jobb eller riskerar att göra det stramar åt - en allmän försiktighet sprider sig, vitt och brett. Vem vet hur länge ens eget jobb är tryggat?
Många resonerar som så att det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Runt köksborden diskuteras och dissekeras hushållsbudgetarna.
Men alla måste äta, bo, klä sig, ta barn till skolan och sig själv till jobbet - eller till arbetsförmedlingen. Under den förra lågkonjunkturen expanderade till exempel hamburgerkedjorna. Lågprisaffärer för mat och kläder torde således ha en hyfsad chans att ta sig igenom krisen relativt opåverkade. Kanske så även det fåtal allra flottaste restaurangerna och butikerna för den lilla klick som är så pass ekonomiskt oberoende att de klarar alla kriser. Marknaden extrapoleras, medelklassen trycks ned, klassklyftorna ökar. Mumma för socialister - sådan är kapitalismen.
Ja, kapitalismen tycks fungera så att den tar ungefär sju steg framåt och två steg tillbaka. Marschen framåt tar vi ofta för given. Därför svider de få stegen tillbaka så ont. Marknadsekonomin kan alltså tråkigt nog bara leverera ökad välfärd som långtidstrend - hack på vägen i den uppåtgående kurvan tycks oundvikliga.
Socialister får alltså ett gyllene tillfälle ungefär vart nionde år att peka på att det finns ett ekonomiskt system som är stabilt över tid - planekonomin. För man kan vara helt säker på att den garanterar en konstant lågkonjunktur.