Sia, en klassisk fackförbundstidning
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lantarbetaren - Ivar Los och Gunnar Strängs gamla tidning - las ner härom året när Lantarbetarförbundet gick upp i Kommunal och såväl Grafia som Metallarbetaren är sen länge uppgångna i Dagens Arbete.
Sigurd Klockares ledare
Samma väg ska nu också en annan klassisk fackförbundstidning, Sia, vandra efter över sjuttio år som organ för LO-förbunden Skogs, Trä och tidigare även Pappers.
Och även om jag inte var helt oförberedd, så kändes det extra dystert då just det beskedet kom. Sia hörde ju barndomen till. Precis som Folket i Bild och Rekord-Magasinet. Och Allers och Lektyr också för den delen.
I Sia skrev Sigurd Klockare ledare. Inte sällan handlade de om Finland som han, utbildad vid en finländsk arbetarakademi, var specialist på. Liksom på arbetarrörelsens historia. Klockare borde egentligen ha varit professor i det ämnet. Att Umeå universitet åtminstone hann göra honom till hedersdoktor innan han avled var minst sagt välmotiverat.
I Sia hade jag också mina första möten med många författare. Som till exempel Birger Vikström, den burleske humoristen. Eller finlandssvenskar som Ralf Parland.
För fattiga författare
Dikter av Gunnar Ekelöf förekom. Fackförbundspressens roll som försörjningskälla för fattiga författare är egentligen ett av litteraturforskningen försummat kapitel, även om vi får veta rätt mycket om det i Gunnar Balgårds utmärkta biografi över Helmer Grundström.
Till att Sia blev läst långt utanför de egna leden bidrog förutom de många litterära bidragen, även Caleb J Andersons utrikeskrönikor. Inte bara Olof Palme var noga med att ta reda på "vad Caleb tyckte", det lär också gamle centerledaren Gunnar Hedlund ha varit. Kanske räddade det honom från utrikespolitiske feltramp av det slaget som hans borgerliga partiledarkollegor ibland råkade ut för...
Caleb J Anderson kunde ekonomi, men han hade också utgett egna dikter och översatt Kafka. Och under det kalla kriget var det nog inte den sämsta bakgrunden om man ville rätt förstå och kommentera internationell politik.
De främsta utrikesskribenterna
Som kommentator var han lågmäld och nyanserad, tog sällan i. Men fick ändå - eller kanske just därför - förvånansvärt ofta rätt, både om Vietnam och Mellanöstern.
Att en tidning som primärt vände sig till skogens, sågverkens och pappersindustrins arbetare satsade så mycket på kultur och under ett par decennier dessutom var plattform för en av landets främsta utrikesskribenter kan tyckas underligt.
Men det är onekligen ett högt betyg både åt Sia och de folkbildarambitioner facket en gång hade.