Samma politik i fyra år till
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Huvudmålet verkar vara att hålla igen på statsfinanserna så de borgerliga inte åter igen ska avsluta sin regeringspolitik med ett gigantiskt budgetunderskott. Borg och Reinfeldt vill inte göra samma dåliga jobb som Fälldin och Bildt en gång gjorde. Så alla insatser för att lindra effekterna av den ekonomiska krisen och den ökande arbetslösheten görs helt beroende av statsfinanserna i höst.
Ohörda råd
Alla uppmaningar från regeringens finansiella råd och de flesta ekonomer klingar ohörda. Den borgerliga regeringen tänker inte nu statsa hårt på att stärka kommunerna och göra det lättare för de arbetslösa att övervintra arbetslöshetskrisen. Istället pratade de om hur viktigt det är att fortsätta den borgerliga jobbpolitiken vars huvudinnehåll är en massa skattesänkningar.
Retoriken är att inkomstskatterna ska fortsätta att sänkas, så det lönar sig att arbete. Baksidan av detta är att det inte ska löna sig att vara arbetslös. Därför har a-kassan försämrats radikalt. Det innebär att de som blivit arbetslösa från Nimbus nu får en a-kassa, som ger en disponibel inkomst efter skatt per månad, som är fem-sex tusen kronor lägre än lönen.
Huvudnumret i de borgerligas framtida ekonomiska politik är att gå vidare med skattesänkningarna. De skriver att de ska prioritera sänkta inkomstskatter för låg- och mellaninkomsttagare. Men de talar mest om att höja brytpunkten för att betala statsskatt och om statsfinanserna så tillåter, ta bort värnskatten.
Höjs brytpunkten för att betala statsskatt, så gynnar det dem som tjänar 30 633 kronor i månaden eller mer. Tar man bort värnskatten så gynnas de som tjänar över 43 850 kronor i månaden eller mer.
Sänker man den progressiv statsskatten och överlåter åt kommunerna att ta ut den platta kommunalskatten, så går man successivt från den fördelningspolitiskt mer rättvisa progressiva skatten till platt skatt, där alla betalar samma procent i skatt.
Tjänar mest, får mest
Trots talet om att vilja sänka skatten för låg- och mellaninkomsttagare, så görs de största skattesänkningar till dem som tjänar mest. En medveten ökningar av klyftorna i dett svenska samhället.
Dessutom är det sällsynt dumt att i en svår lågkonjunktur sänka skatter mest, för dem som tjänar mest. De konsumerar ju inget mer, utan sparar den ökade inkomsten.
Det vore mycket effektivare att höja a-kassan, barnbidragen och ge kommunerna mer pengar, så de slapp säga upp anställda.
Den borgerliga ekonomiska politiken är en politik för ökade klyftor och större orättvisa. Det finns ett rättvist rödgrönt alternativ för minskade klyftor. Valet nästa år blir spännande.