Så får man faktiskt inte säga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att hävda något sådant borde vara förbjudet, även om det rent tekniskt stämmer i förhållande till kommunens budget.
Konsekvenserna av besparingarna för barn- och utbildningsnämnden (BUN) blir absurda när det samtidigt pågår hårda ansträngningar för att vi ska blir fler invånare på ön.
Gotlands kommun borde stå med öppna armar och göra allt för att lösa barnomsorg för föräldrar som behöver återgå i arbete. Lena Celion (m) och Anders Larsson (c) hävdar att det har gått ut information till berörda inom skola och barnomsorg under hela processen, ändå kommer det nu slag i slag vittnesmål från föräldrar som blir bestörta när de blir varse konsekvenserna först när de ställs inför faktum.
Någonstans glappar det.
Föräldrar i Sanda fick först nu i veckan information om att verksamheten i barnomsorgen inte går ihop, att det inte finns pengar att bedriva verksamheten fullt ut. De fick veta att "det saknas pengar till mat och personal" och att det inte finns några platser för dem som behöver börja jobba efter sommaren. Sådana budskap skapar inte den trygghet och det förtroende som politikerna vill att föräldrarna ska känna för den gotländska barnomsorgen.
Det är inte svårt att se en parallell till skolmatsdebatten. Förvaltningen fullföljer ett uppdrag och det blir folkstorm.
Har det gått till på samma sätt med förskolan ställer man sig frågan om hur bra dialog och kommunikation man har mellan nämnd och förvaltning.
Gotlands kommun kan inte ha en verksamhet som är anpassad för kommande eller eventuella behov, det förstår alla. Men nu finns det enligt uppgift 100 barn som behöver barnomsorg men inte får plats. Varje år föds det mellan 400-500 barn på Gotland, det handlar alltså om 20 procent av en årskull.
Någonstans måste pengarna tas, det förstår också alla, det finns ingen som kan trolla med knäna, vare sig politiker eller tjänstemän.
Men inte heller småbarnsföräldrar har denna förmåga, även om de i många fall är som humlor och flyger fast de inte kan. Att få ihop sin vardag med jobb och småbarn är svårt nog, kan man dessutom inte lita på att samhällets utfästa funktioner fungerar, då blir det omöjligt.