Rysslands aggressiva stormaktsambitioner
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag har en skeptisk, pessimistisk syn när det gäller Rysslands framtid och tror att de utrikespolitiska ambitioner som gång efter annan manifesteras av den ryska statsledningen är korrekta.
Ryssland har en auktoritär regim, man driver en aggressiv, revanschistisk utrikespolitik och drar sig inte för att använda militära medel för att uppnå politiska fördelar.
Henry förskönar Putin
Henry Lindkvist driver en överslätande, accepterande linje när det gäller synen på Ryssland. Likt en medeltida hovkrönikör målar han upp Putins Ryssland i de mest fagra färger och väljer bort det som inte är lika vackert.
Lindkvists största missförstånd är att Sovjetunionen i Ryssland är ersatt av ett demokratiskt samhällssystem. Tyvärr är det inte så. Ryssland var på väg mot demokrati - men sedan kom Putin med sin nationella linje vilken har mottagits väl både hos storryssar med gamla tsardrömmar och sovjetnostalgiker.
Om jag nu inte tolkar Lindkvist fel tycker han att det är rätt att Ryssland, med de medel de har till sitt förfogande, hindrar länder som Ukraina och Georgien att gå med i Nato.
Ukraina och Georgien är självständiga länder och har ensamma rätten att besluta i vilka internationella sammanhang de ska vara med. Ryssland kan ha åsikter om detta - men aldrig rätten att förbjuda, förhindra eller försvåra för dessa länder att gå sin egen väg.
Handel är ett tveeggat vapen
Att handel mellan länder generellt är bra kan nog de flesta av oss var eniga om. Men handel är alls icke någon garanti för fred, än mindre för mänskliga rättigheter. Handel kan användas också i motsatt syfte.
Har ett land en mycket efterfrågad produkt och därmed kan styra vem som får lov att köpa, då har man också möjligheten att påverka andra genom att vägra sälja till länder vars regimer är kritiska eller inte odelat positiva. Handel är ett tveeggat vapen.