Rop på trygghet
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag förstår att i sorg och bedrövelse när en nära anhörig mördats, så kräver man fler poliser och hårdare straff. Jag är övertygad om att polisen måste prioritera om sitt arbete för att förebygga våldet. Många saknar de kvarterspoliser som funnits i Visby. Och det finns säkert väldigt mycket att annat att fundera på för poliserna, vad som är viktigast att ägna sig åt. Hårdare straff, det vill säga att man sätter människor längre i fängelse, minskar inte våldet. Då ska vi låsa in väldigt många väldigt länge. Ytterst få som sitter i fängelse kommer ut och blir laglydiga och goda medborgare. Återfallen är många.
Ska vi få effekt av fängelsestraffen, ska de kombineras med studier och någon slags omprogrammering av de dömda. Men då går vi över en integritetsgräns, som vi inte vågar krossa i Sverige. Dessutom begås de allra flesta brotten under inflytande av alkohol eller narkotika. Det alla medborgare och samhället kan göra för att motverka våld och brott är att lära svenska folket att inte supa och att bekämpa narkotikan.
Många brott begås av människor som sökt, men inte fått, tillräckligt stöd av psykiatrin. Hur många gånger har vi inte hört att mördaren sökt psykiatrisk hjälp, men nekats eller att psykiatrin slarvat. En stor brottsförebyggande åtgärd är onekligen rejäla satsningar på psykiatrins förmåga att ta hand om sjuka människor och ge dem lämplig vård. Om så behövs tvångsvård.
De viktigaste brottsförebyggande åtgärderna är trygg uppväxt hos föräldrar som har tid, ork och intresse för att ge sina barn en bra start. Bra förskola och skola och fritidsgårdar, som är öppna mycket. Ett aktivt av samhället stött föreningsliv och att alla unga får ett jobb, som ger dem känslan av att behövas. Regering och riksdag har ansvaret för att vi har ett tryggt rättsamhälle. Men mycket förebyggande ansvar ligger på kommunens politiker. Kommer de att svara på medborgarnas rop om trygghet från våldet?