Roligt mellanspel i kristider
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inte det minsta.
Snarare glad att miljonregnet över Stenkyrka gör att jag nu inte behöver oroa mig längre över att jag ska missa något. Att Gotland träffas av lotteriets miljonskurar igen, någonstans, bör vara ganska otroligt.
Jag brukar vara synnerligen ödmjuk i mina egna önskningar om drömvinsten. Jag tänker att ett par hundratusen skulle räcka för att min tillvaro skulle bli lugn och att jag skulle slippa känslan av panikångest så fort bilen eller tänderna går sönder.
Jag försöker också tillämpa lagen om attraktion och tänka mig att jag redan är ekonomiskt, inte oberoende, men stabil.
*
Mina önskningar kombineras alltid med ett löfte om koll och kontroll i hushållsbudgeten i utbyte.
Bara jag kunde få lite fastare mark under fötterna.
Ni vet, en sån där buffert som alla pratar om att man ska ha.
Hur som helst, jag är genuint glad för Gerd Stenström och Tiia Holmer i Stenkyrka, och alla andra stenkyrkabor som fick ett välförtjänt andrum i det ekonomiska.
Det var också roligt att som tidning kunna suga på denna karamell som de flesta förhoppningsvis blev glada av mitt i allt finanskriselände.
*
Förra veckan skrev jag om våldtäkter och andra sexualbrott. Har fått några kommentarer som jag tänkte reflektera kring kort: när jag skrev att det skulle bli absurt att föra över skuldbeläggningen av våldtäktsoffer på andra brott tyckte några att det går alldeles utmärkt att göra.
Som att om man inte låser sin bil kan man inte bli helt överraskad om den blir stulen.
För mig handlar det om totalt skilda saker. Låser man inte sin bil är man oaktsam. Men man ska inte behöva låsa in sig själv eller sin kropp för att slippa bli våldtagen eller sextrakasserad.
Det är inte samma sak.
Lika lite som att man får räkna med att bli rånad om man har mycket pengar i plånboken eller lurad av en försäljare för att man öppnar dörren för densamme.
*
I kväll sitter jag på Hotell Rival i Stockholm och ser Sissela Kyles föreställning "Mina dagar är räknade". En insikt som ibland kommer närmare än man vill ha den...