Rimligt avvägt stimulanspaket
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Till skillnad från Riksbankens räntesänkning på torsdagen vars storlek överraskade alla anslår regeringen i stället något mindre än väntat - 8,3 miljarder för 2009 och totalt 22,9 miljarder på tre år. De psykologiska effekterna i sådana här fall är alltid svårförutsägbara. Men i Riksbankens fall var det ett tydligt läge för en oväntad vitamininjektion. I regeringens fall var det nog bäst att ligga i linje med de återhållsamma signaler som Anders Borg sänt ut.
Oron hade ökat
Att i stället överraska genom att slanta upp 50 miljarder, vilket är den summa som fack, arbetsgivare och andra bedömt som nödvändig, hade skapat bilden av en regering som inte har koll på läget. Oron hade ökat i stället för att minska. Statsbudgeten hade försvagats. Reformerna hade krävt betalning senare i form av höjda skatter och besparingar i välfärden.
Man kan jämföra med utfallet för dåvarande socialdemokratiske finansministern Allan Larsson i inledningsfasen av den förra stora ekonomiska krisen i landet. Våren 1991 förvarnade han om att ett riktigt blodigt sparpaket skulle läggas inom kort. När paketet sedan öppnades bidde det bara en tummetott. Alla ekonomiska bedömare skakade på huvudet i förvåning. En sådan missbedömning vill förstås inte dagens regering upprepa.
Svarta tjänster görs vita
ROT-avdraget, som införs omgående - en sådan reform måste sjösättas omedelbart när den presenterats, annars blir det tvärstopp fram till införandet - har fördelar både i form av många jobb snabbt, att svarta tjänster görs vita, och att hushållens konsumtionsutrymme ökar. Tidigarelagt underhåll av järnvägar ger också snabba jobb, dessutom föreligger akuta behov av det. I övrigt ligger satsningarna främst på utbildning, coachning till nya jobb och liknande åtgärder som mer fungerar som smörjmedel på arbetsmarknaden än ger tillskott av nya jobb. Tillsammans kompletterar åtgärderna varandra och detta till ett rimligt pris.
Viktigaste faktorn
Att jobb och investeringar främst ska hamna inom landet är en allmän underton i debatten som få tycks ifrågasätta. Föreställningen reser invändningar från principiell liberal synpunkt. Det är oomstritt att global frihandel är den kanske allra viktigaste faktorn för ekonomisk utveckling och välfärd. Särskilt viktig är fri handel för små, exportberoende länder - som Sverige. Men börjar det ena stora exportlandet efter det andra att agera protektionistiskt så finns få andra val för Sverige än att göra detsamma. När väl ekonomin vänder uppåt igen så brukar dessbättre frihandeln komma igång per automatik. Liberaler får vid sådana här svåra tillfällen motvilligt uthärda milt nationalistiskt klingande uppfattningar såsom en realistisk, pragmatisk omvärldsanalys.