LEDARE: Regeringsduglighet som ideologi

Bakom alliansens, och främst moderaternas, budskap om "arbetslinjen" i valet fanns en grundläggande föreställning om hur ekonomin fungerar. Antagandet var att bristerna på arbetsmarknaden hade med utbudssidan att göra, det vill säga att incitamenten att söka jobb var alltför svaga.
Den linjen har dominerat regeringens politik. Det har blivit mer lönsamt att arbeta, genom stora skattesänkningar för löntagare och sänkta ersättningsnivåer. Man har tagit krafttag mot fusk och överutnyttjande och ineffektiva AMS-åtgärder har skrotats. Sysselsättningen har ökat och löntagarna har fått mer kvar i plånboken. Ändå har alliansen opinionsmässiga problem.

Sprucken bild
En viktig förklaring att man aldrig efter valet riktigt kunnat leva upp till den bild man hade före valet av att vara mer regeringsdugliga än socialdemokraterna. Då stod en sönderregerad socialdemokrati med en trött ledare och ständiga bråk med samarbetspartierna i kontrast till en enad och framtidsorienterad allians.
Efter valet har den bilden dock krackelerat. Först moderata ministrar som tvingades avgå. Därefter kom de politiska bekymren med total förvirring om fastighetsskatten och mängder av olika besked om förändringarna i a-kassan. Ovanpå alltihopa så kom sedermera Schenströmaffären.

Tveksam duglighet
De politiska problemen har sin orsak i viljan att förändra. Alliansen gick till val på ett stort antal förslag för som man ville genomföra så snart som möjligt. I ivern så tummade man ibland på beredningen av förslagen, vilket i några fall straffat sig. Därför bör man inte förundras över att regeringen verkar ha bytt strategi. Om den övergripande ideologin tidigare var "arbetsutbud", så är den numera "regeringsduglighet".
I sak är det viktigt att vara regeringsduglig. Men det blir ett problem när den ambitionen får stå över det politiska förnuftet. Under våren körde regeringen huvudet i väggen ifråga om privata sjukförsäkringar. Statsministern har gjort FRA-frågan till en kabinettsfråga, där förmågan att köra över de egna riksdagsledamöterna verkar vara främsta måttstocken på regeringsduglighet.

Ny politikerroll
Det är möjligt att regeringsduglighet till varje pris är en vinnarfråga. I så fall har man råd att avstå bilden av en ödmjuk, lyssnande och samförståndsinriktad regering. Men förmodligen är det bättre att konstatera att regeringsduglighet är ett instrument och inte en ideologisk grund för alliansen.
Det skulle också ge utrymme att diskutera framtidsfrågor. Sverige behöver fler politiker som talar om idéer och därmed färre som försöker bli svenska mästare i förvaltning.

Ledare: Regeringsduglighet som ideologi