Sko- och textiltillverkarna har till exempel länge strävat efter att förlägga sin produktion till länder där lönekostnaderna är låga och allteftersom lönerna stiger i ett land, så flyttas produktionen till nya lågprisländer. Vad som händer med arbetarna i de lämnade fabrikerna tar man inget ansvar för. Företagen äger ju inte dessa, utan köper bara tillverkningen. För tillfället är det Asien som drar till sig dessa tillverkares intresse.
Löner och arbetsvillkor är ofta usla och det är inte ovanligt med sexton timmars arbetsdagar där det krävs tillstånd för att ta rast för toalettbesök. Dessutom bor oftast de anställda i läger inom fabriksområdet. Samma förhållande gäller på många plantager som producerar kaffe, bananer, kakao med mera.
Hur skall vi då kunna förändra detta mönster och hjälpa till att skapa bättre förhållanden för de anställda i lågprisländernas fabriker och på plantagerna? Ja, här kan kommunen hjälpa till att dra sitt strå till stacken och att profilera sig som en kommun med globalt synsätt och omtanke är ingen dålig profil. Förhoppningsvis inser kommunfullmäktiges samtliga partier detta.