Rätt hålla fast vid arbetslinjen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu, när kurvorna pekar nedåt och varslen blir allt fler, ökar pressen på regeringen att överge den fastlagda linjen och växla över till välfärdspolitik av socialdemokratiskt snitt.
För tillfället är upprördheten särskilt stor över den så kallade 75-dagarsregeln: från och med förra våren har möjligheten för deltidsarbetslösa att stämpla upp till heltid begränsats till 75 ersättningsdagar. Regeln har nu börjat få genomslag så att allt fler deltidsstämplande slår i taket vilket i sin tur har fått flera fackförbund, bland dem Kommunal, Handels och SKTF, att protestera.
I P1-Morgon förra veckan kallade Lars Anders Häggström, förbundsordförande för Handels, regeländringen för "fullständigt felaktig":
"Man låser fast folk i en pest och kolera-situation, där de får välja mellan att antingen vara helt arbetslös ...eller att halvera sin lön."
Det ska inte förnekas: i vissa branscher ställer 75-dagarsregeln till problem. Inom vården och omsorgen, på restauranger och i handeln är behovet av personal inte jämnt fördelat över dygnet. Restauranger behöver ofta mycket personal under få kvällstimmar. I omsorgen krävs det extra bemanning på morgnar och kvällar. Schemana är lagda så att många får jobba mindre än vad de egentligen skulle vilja.
Nu kan man se att allt fler väljer att bli heltidsarbetslösa istället för att jobba deltid, eftersom a-kassan ger mer pengar än en deltidslön.
Men lösningen på det problemet är inte att deltidsanställda återigen ska få rätt att stämpla upp till heltid i flera års tid. A-kassan är tänkt att fungera som en tillfällig omställningsförsäkring, inte som ett långvarigt försörjningsunderstöd.
Under det förra systemet hann både arbetstagare och arbetsgivare vänja sig vid att deltidslönerna drygas ut med a-kassa. Inte minst gäller det i kommunal sektor, där många - särskilt kvinnor - har förlitat sig på sina partners och på de offentliga trygghetssystemen för att få ekonomin att gå ihop. De statssubventionerade deltidstjänsterna kan verka generösa, men i förlängningen är de förödande för kvinnors självständighet.
Det faktum att folk väljer att bli heltidsarbetslösa istället för deltidsarbetande sätter dessutom fingret på ett annat problem: den dåliga arbetsmiljön i många vård- och serviceyrken. Den som känner att jobbet är utvecklande väljer förmodligen hellre att jobba deltid än att bli heltidsarbetslös mot ungefär samma ersättning.
Nu när deltidsarbetslösheten kommer upp i dagen lär arbetsgivarna tvingas bättra sig. Det är inte nödvändigtvis så att arbetspassen måste organiseras som i dag. Om arbetsgivarna får press på sig kan de tvingas erbjuda bättre arbetsvillkor.
Samtidigt lär många arbetstagare bli tvungna att tänka om: är det värt att stanna hos en arbetsgivare och i ett yrke som bara kan erbjuda deltidstjänster?
Omställningen lär inte bli enkel. Men i grunden har regeringen rätt: det är inte rimligt att a-kassan utnyttjas som långvarigt lönekomplement.