Rätt att ingripa humanitärt i Burma

A Myanmar man walks his bicycle past fallen branches covering a Buddha statue on the outskirts of Yangon, Myanmar on Tuesday May 13,2008. (AP Photo)

A Myanmar man walks his bicycle past fallen branches covering a Buddha statue on the outskirts of Yangon, Myanmar on Tuesday May 13,2008. (AP Photo)

Foto: Fotograf saknas!

Gotland2008-05-15 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det som sker i Burma är inget mindre än ett folkmord. Något annat sätt finns inte att beskriva militärjuntans hållning gentemot den egna befolkningen, när hjälpinsatser fördröjs eller rent av förhindras.
Om den första tragedin i Burma var cyklonen och den andra regimens agerande, så är omvärldens brist på tydliga fördömanden den tredje tragedin. För alla dem som med darr på rösten brukar tala om "folkrätt" och "mellanstatlighet" borde Burma vara en tankeställare, ty följden av detta är att juntans övergrepp mot sina egna medborgare bör accepteras.
Folkrätten bygger på idén om att nationell suveränitet är överordnad medborgarnas fri- och rättigheter. Det är i denna unkna princip som Kina hämtar argument för att konsekvent blockera beslut i FN som innebär att man tar ställning för fri- och rättigheter i diktaturer.
Fallet Burma är ett skrämmande exempel på vad detta innebär. En skakad omvärld kan inget annat än att vänta med att skicka hjälpsändningar.
Humanitär intervention och skyldigheten att skydda måste bli en del av den internationella rätten. Bäst är om det kan ske i ett reformerat FN, där vetorätten i säkerhetsrådet slopas och där totalitära stater inte kan ha majoriteten i rådet för mänskliga rättigheter.
Det kommer inte att ske i närtid. Istället måste det ske genom att andra axlar ett större ansvar. Det har skett förr, som när Nato stoppade mördandet i Kosovo. Och oavsett vad diktaturernas apologeter, i Sverige och annorstädes, då gastade om så var det rätt och riktigt. Mänskliga rättigheter måste gå före länders.
Vi kan göra det i Europa idag och vi kan erbjuda ett bättre alternativ till det amerikanska godtycket i internationella insatser. Men det bygger på ett engagemang för att EU ska vara den starkaste globala rösten för mänskliga rättigheter, och faktiskt även våga backa upp den rösten med vapen i FN-stadgans anda om så skulle bli nödvändigt. Endast ett enat Europa, där beslut fattas gemensamt och där länder förväntas vara solidariska med den gemensamma kursen, kan spela den rollen.
Det är hög tid att sända signalen till världens diktatorer att de inte längre går säkra.
Mänskliga rättigheter är viktigare än juntaledares.

Läs mer om